Arkiv

Kan vi tala om den stora elefanten i rummet, dvs den heterosexuella kvinnan?

Kvinnorörelsen, vi feminister, vet att heterosexuella kvinnor som lever i relationer med män, är svårast för oss att nå ut till. Så har det varit i alla tider. Det beror på att heterosexuella kvinnor ofta är svårt patriarkalt hjärntvättade av de antifeministiska män som de lever med dagligen, naturligtvis i kombination med den patriarkala, antifeministiska hjärntvätt som alla kvinnor utsätts för av mans-världens mycket omfattande propaganda mot kvinnor.

Även om det såklart, på ett sätt, är väldigt synd om dessa heterosexuella, mans-fjäskande påstått antifeministiska kvinnorna, varav vissa till och med MOTARBETAR kvinnorörelsen och därmed inte bara motarbetar sina egna mänskliga rättigheter utan också motarbetar jordens ALLA kvinnors och barns mänskliga rättigheter, så måste vi konstatera att dessa kvinnor är den största bromsklossen för jämlikhet och jämställdhet i världen.

Heterosexuella kvinnor är alltid den stora, klumpiga elefanten i det feministiska rummet. De är ett mycket större problem än de antifeministiska, heterosexuella männen.

De här heterosexuella, påstått antifeministiska kvinnorna är typiska Daddys Girls och naturligtvis livrädda för att ”stöta” sig med män. Det är heterosexuella kvinnor som genom sina munnar talar åt män, för män, med mäns ord. Det är kvinnor som låter män tala ÅT dem och som är blinda för hur de tillåter män att definiera dem själva samt tillåter män, att definiera alla andra kvinnor/flickor.

Men nej, bara nej.

Heterosexuella kvinnor är inte ”Kvinnan”, de ”riktiga” kvinnorna eller urtypen för ”kvinnlighet” så att säga. Långt därifrån, faktiskt. Heterosexuella kvinnor har tvärtom många typiskt manliga inlärda beteenden, ett ofta manligt tankesätt, manliga åsikter, manliga egenskaper och ofta är de typiskt ”bögiga”, både till sina sätt och till sina utseenden. Den typiska manliga ”fjollan”, i form av en kvinna. Ni fattar vad jag menar…? Plymer, peruker och smink, utstuderat vickande på rumpan, kastande med håret och ett ofta mycket översexualiserat beteende.

Vi feminister förväntas behandla den här typen av kvinnor med samma silkesvantar som vi förväntas behandla män. Den här typen av kvinnor tänker sig ofta att vi feminister, på grund av systerskapet måste särbehandla dem, trots att de alltså själva inte bara har valt att ställa sig utanför systerskapet utan också har valt att MOTARBETA systerskapet, för brödraskapets skull. Jag ser att många feminister tampas med detta problem, medan jag själv försöker vara noga med att behandla alla lika, oavsett kön, vilket jag ibland kritiseras för. Men en kvinna som debatterar med typiska manliga, dumma antifeministiska ”argument” är ju precis lika korkad i mina ögon som en man som gör detsamma. Jag tror att det är viktigt att de här kvinnorna förstår att:

Om en umgås med idioter så är risken stor, att en själv blir en idiot. Om inte annat så smittar idioters rykte av sig på en.

Ni känner alla till de här kvinnorna. Ni har, precis som jag, mött dem på internet och ni har mött dem i verkliga livet. Det är de heterosexuella, antifeministiska kvinnorna som sviker (sina) barn och andra kvinnor för mäns skull. De är kvinnor som hjälper till att sprida mäns alla lögner och antifeministiska propaganda, som försvarar och förlåter män i alla lägen oavsett vad de gör, som ifrågasätter kvinnor och barn som faller offer för mäns sexualbrott, som tycker att det är viktigt att utmåla kvinnor som ”lika dåliga” som män, som spelar ”sexuella” inför män, som fejkar orgasm och sexuell åtrå till män, som påstår att de ”gillar” att vara hushållsslavar och sexslavar åt män, som vill tvinga alla andra kvinnor att föda barn, ligga med män eller vara hemmafruar åt män, som kastar skit på kvinnor som väljer ett bättre sätt att leva, som ”skönhets”-opererar sig för ”sin egen skull”, som är ängsliga och neurotiska, som trots statistik och fakta som bevisar motsatsen, ändå tror att kvinnor och män har lika skyldigheter, rättigheter och möjligheter, som påstår sig ”vilja jobba i hemmet” åt sina män men tycker att vi skattebetalare skall betala dem lön för att serva männen, som aldrig vågar ta en debatt mot män – bara mot andra kvinnor, som gömmer sig bakom sina män i alla lägen… osv, osv, osv…

Jag har hur många exempel som helst på hur bisarrt dessa hetero-kvinnor kan bete sig men jag kan berätta om ett kvinnligt exemplar som vi råkade ut för på jobbet, för bara några månader sedan. Min chef har äntligen insett att vi är överbelastade på jobbet och beslöt därför att hyra in personal, i det här fallet en kvinnlig konsult som skulle hoppa in och jobba vid behov.

De anställda som jobbade närmast henne, märkte snabbt att privatsamtalen med hennes make blev väldigt många under en arbetsdag. Kvinnan hann knappt in på jobbet förrän maken ringde och/eller messade henne om till synes helt oviktiga saker. Hon lämnade till och med arbetsplatsen vid flera tillfällen, dvs hon lämnade byggnaden och gick utomhus för att kunna tala ostört med sin make på arbetstid. När hon inte gjorde det, hörde övriga anställda hur hon högt och tydligt svarade i telefonen med ord som ”Hej snygging, hej älskling” och ”Puss, puss, hej då älskling” när hon äntligen lade på luren. Förutom detta, märkte vi alla att hon inte klarade av arbetsuppgifterna på det sätt som sig bör, varpå min chef beslöt att avboka hennes dagar samt avvakta med att ge henne fler timmar hos oss. Givetvis har kvinnans make varit inne på jobbet och ”presenterat” sig för oss alla också. 😉

Efter bara två veckor av hennes frånvaro, fick min chef så ett oförskämt sms en sen fredagskväll från – kvinnans make! Han skrev bl.a att han ”var trött” på allt ”hattande” med timmar från vår sida och att vi ”hade gått för långt nu.”  

Min chef trodde först att kvinnans make, i fyllan och villan, hade skickat sms till fel person – hon fattade ingenting av hans sms till en början. Efter att ha talat med kvinnan i fråga, insåg min chef att vår inhyrda kvinnliga konsult hade gnällt inför sin make över att det inte blev lika mycket jobb hos oss som hon kanske hade räknat med (inga timmar utlovade från början dock). Missnöjd med detta men utan att ens ta upp det med vår chef, skickade kvinnan istället sin make för att ”skrälla upp” med vår chef. En fredagskväll (troligen på fyllan) strax innan midnatt, via sms. 🙂 Ett typexempel på en hetero-kvinna som inte ens längre kan tala för sig själv, utan som till och med skickar sin make för att ”göra upp” med hennes arbetsgivare. Jag sade till min chef:

-”Om du hade velat anställa henne så hade du nog varit tvungen att skicka hennes anställningsavtal direkt till hennes make för godkännande och underskrift.”

Vi flabbade rått, högt och elakt. Men egentligen är det ju inte alls roligt för den här hetero-kvinnan (och hennes kontrollerande make) är ju uppenbarligen svårt patriarkalt hjärnskadade. Kvinnan i fråga verkade inte ens förstå hur hon hade skämt ut sig. I hennes lilla heterosexuella hemma-patriarkat, är det kanske bara helt normalt att maken lägger sig i allt i hennes liv? Hade hon och hennes make betett sig likadant mot vår chef, om vår chef hade varit av manligt kön? Nej, knappast troligt.

Man upphör aldrig att förvånas. Världen kryllar ta mig fan av (heterosexuella) idioter.

 

 

 

Annonser

Spjut-stjärnan misshandlades av sin pappa och bror. Pga att hon är lesbisk

Hur heterosexuella människor i sin vardag, bl. a går tillväga för att försöka påtvinga andra människor sin sexuella läggning:

https://www.svt.se/sport/friidrott/sunette-viljoen

Sydafrika är ett av de mest liberala länderna i Afrika när det kommer till gayrättigheter och införde till exempel som första afrikanska land könsneutrala äktenskap för elva år sedan.

Ändå utsätts hbtq-personer ofta för trakasserier, diskriminering och hatbrott.

Sunette Viljoen är en av landets främsta friidrottare med OS-silver och två VM-brons i spjut som främsta meriter.

Priset som OS-tvåan i spjut har fått betala för att komma ut ur garderoben har varit högt. Hon har blivit misshandlad av både sin far och bror. Dessutom har familjen tagit avstånd från henne.

När hon 2013 berättade för sin ursprungsfamilj och sina vänner att hon träffat sitt livs kärlek, kvinnan hon lever med i dag, möttes hon av total oförståelse från familjen, som fortfarande inte accepterar att hon är gay.

Ja, man tror knappt att det är sant att hetero-folk år 2017, tycker sig ha rätt att bestämma över andras kärleksliv? Tror heterosexuella verkligen om sig själva att de är bra förebilder för andra, trots alla fullständigt vidriga perversiteter, som vi alla vet att de hänger sig åt? Tror de verkligen att heterosexualitet skulle vara ”finare” än andra sexuella läggningar?

Jösses, alltså…? En baxnar. Självinsikten ropar på de heterosexuella…. Hallå, hallå….??

 

 

 

 

 

 

 

Patrik Hermansson, 25 år, infiltrerade den extrema högern. Det ledde honom ända in i Vita Huset i USA.

På Aktuellt ikväll intervjuades Patrik Hermansson, en svensk journalist, som har infiltrerat den extrema högerns verksamhet. Denna visade sig vara mycket omfattande, med samarbete över landsgränser i Europa och i USA. Det hela ledde honom från Sverige till London, vidare till USA och faktiskt ända in i Vita Huset.

Under ett års tid levde han under falsk identitet och tog sig in i rörelsens innersta kärna. En resa som även tog honom till USA. Resultatet: den största genomgången av den internationella rörelsen någonsin.

Hans rapport avslöjar ett nätverk där rasism, judehat och förintelseförnekande är vardag och där kopplingarna når ända in i Vita Huset.

Intervju med Patrik:

Du var undercover i en väldigt extrem rörelse. Var du någonsin rädd?

– Det jag kände oftast var en stress över risken att bli upptäckt – att råka presentera mig med fel namn, eller klanta till det med min påhittade bakgrundshistoria. Det fanns också tillfällen som verkligen var skrämmande, som när jag öppningstalade på en fascistisk konferens i Seattle. Efteråt blev jag inbjuden till en barbecue i ett hus utanför staden. Huset var som ett tempel till nazism med stora svastikor och nazistflaggor på väggarna, det fanns märkliga dockor och konstiga porslinsfigurer med hakkorsarmband, allt var bisarrt. Där träffade jag en nazistisk sekt av unga män som alla var beväpnade, som pratade om hur de skulle vilja döda antifascister och skämtade om att slänga folk i ugnar.

Sen är rörelsen läskig i sig. En gång var jag i ett rum där folk ställde sig upp och applåderade för masskjutningen på en hbtq-klubb i Orlando där 50 personer dog. Att folk applåderar för något sådant – det är skrämmande.

Med kunskapen du har fått, vad tycker du är viktigt att förstå om alt-right-rörelsen?

– Det är en väldigt social rörelse. Det är inte bara konferenser och politik. Det är barbecues, galleriöppningar, konserter, sociala tillställningar, att sitta och prata om livet. Om du är en vit man så är de här grupperna ganska välkomnande och öppna. De vill ju ha nya medlemmar.

Det är lätt att komma in, fastna där, och sen när du väl är inne blir du radikaliserad. Där inne får du vara arg, du får hata feminister och invandrare. Det är farligt att de är så bra på att uppmuntra den sidan av folk. Och det är svårt att ta sig ut när du får vänner på insidan – största delen av ditt sociala liv börjar ske inom miljön. Det är där din kompiskrets börjar finnas. Och så börjar du känna dig som en del av en liten, upplyst elit som har sett igenom alla samhällets lögner och skådat sanningen. På det sättet är det som en sekt.

Fanns det något som förvånade eller fascinerade dig särskilt med rörelsen?

– Det är som att det finns tre Sverige i deras värld: det faktiska Sverige, som provocerar dem väldigt med sin relativt starka jämställdhet, sin relativt generösa flyktingpolitik och sin socialistiska tradition. Sedan finns det den nidbild av Sverige som de är närmast besatta vid, och tar varje tillfälle att måla upp: ett land fullkomligt förruttnat av feminism och ”kulturmarxism”, ockuperat av muslimska våldtäktsmän och så vidare. Och så det mytiska svunna Sverige, så som de föreställer sig att det en gång var: ett rasrent nordiskt rike med traditionella värderingar, själva sinnebilden av germansk civilisation. De här föreställningarna om Sverige spelar en viktig roll i deras världsbild.

Läs hela intervjun med Patrik HÄR.

HÄR hittar ni mer information, bl.a om några av nyckelpersonerna i ett av nätverken: Altright.

This report explains the history and rise of the movement, uncovers the key players behind it, and examines the way in which their network operates on a global scale.

Daniel Friberg är en av nyckelpersonerna:

Daniel Friberg Högerextremist

Swedish far right publisher and activist Daniel Friberg is arguably Europe’s most prominent alt-right figure. Friberg has a long history of political extremism and after a number of criminal convictions – including for weapons offences – he became involved with the nazi National Alliance as well as Swedish Resistance.

As he grew older, Friberg distanced himself from the more openly nazi scene and eventually adopted a more “metapolitical” approach which, as he himself describes, is “about affecting and shaping people’s thoughts, worldviews, and the very concepts which they use to make sense of and define the world around them”.

In January 2017, Friberg became a co-founder of AltRight Corporation, a merger between Richard Spencer’s National Policy Institute, Arktos Media and alt-right Scandinavian media platform Red Ice Creations. The new group has a single board and an office in central Washington DC.

Friberg is the European editor and sits on the Board of Directors alongside Richard Spencer, Henrik Palmgren, William Regnery and Tor Westman.

En sak får man säga om extremhögerns män i alla fall? De har visat sig vara väldigt duktiga på att nätverka över gränserna, att sprida sin propaganda världen över och europeiska män har visat sig vara både lättpåverkade och lättlurade av dessa, oftast amerikanska lobby-grupper, nätverk och så kallade tankesmedjor.

Den som undrar vad som har hänt med våra svenska män, som bl.a suttit på internet och hatat kvinnor, invandrare och feminister det senaste decenniet (minst!), behöver inte undra längre. Den som undrar hur det kommer sig att högern plötsligt har vunnit val efter val ute i Europa, behöver inte heller undra längre. Det kallas propaganda. Amerikansk propaganda.

Det är inte klokt hur lätt det är för (makt-) män att påverka andra män? När Patriarkatet talar till män, blir de helt bortkollrade och kan nedlåta sig själva till vad som helst.

 

 

Vikinga-Systrar! Förbered er på Den Största Kuppen genom tiderna.

Med tanke på männens krigsövningar i Sverige i dagarna – ni minns väl vad Maria-Pia Boëthius skrev i ETC?:

”Bästa sättet att återföra män till maktordningen och krossa kvinnors frigörelse har alltid varit att starta krig.”

Ni kanske också minns det här inlägget i bloggen från 2011?:

”Susan Faludi beskriver i boken ”Den amerikanska mardrömmen: bakhållet mot kvinnorna” (2009), hur kvinnor i USA som motsatte sig invasionen väckte så stark ilska bland män att det ansågs befogat att ”släpa dessa naiva kvinnor i håret till World Trade Center så att de vaknade upp”. Attackerna den 9/11 spädde på genusstereotyperna även i väst, det antogs t.ex. att människorna som överlevt terrorattacken skulle värdera sina liv annorlunda bl.a. genom att ingå fler äktenskap och prioritera familjen, ”nu går vi tillbaka till gamla hederliga värderingar”. Detta ansågs i synnerhet gälla kvinnor.

Att färre kvinnor stöder USA:s invasion har fått långt mindre uppmärksamhet i medier, i kampen mot terrorism finns ingen plats för en lullig och utopisk feminism. Nej, denna kamp är männens kamp om nu (vissa) kvinnor envisas med att vara så motvalls. Kriget mot terrorn är ett krig på många plan där genusmarkörer på alla sätt är närvarande.”

Jag vill uppmana alla feminister, feministiska organisationer och andra kvinno-organisationer/föreningar i hela Skandinavien, att förbereda er.

Vid ett eventuellt försök av makt-männen att destabilisera Sverige och sannolikt hela Skandinavien, genom t.ex krig, måste vi utnyttja detta manliga kaos på ett sätt som inga andra kvinnor någonsin tidigare har gjort.

Historien bör ha lärt alla kvinnor att det inte fungerar att tala galna män tillrätta varför vi, om värsta scenario inträffar, tyvärr kommer att tvingas sänka oss till mäns lägre nivå. Ett visst mått av våld, barbari, icke-demokrati, stöld, bedrägeri, hänsynslöshet och blodutgjutelse kommer att krävas av oss men vi måste göra vad som är nödvändigt för mänskligheten, hela planeten, allt levande på jordklotet och för kommande generationer – barnen.

Hur gör vi?

Kort och koncist – vi måste kuppa till oss makten och vilket tillfälle är bättre att göra detta på, än när det råder manlig, samhällelig och total kaos/systemkollaps? Det är då vi Vikingar återigen skall visa omvärlden vad vi går för.

Så gör er redo Vikinga-Systrar! Samverka, planera, infiltrera, sky inga medel och låt oss tillsammans krossa patriarkatet, en gång för alla. Låt oss göra Skandinavien till ett matriarkat. Se upp med Daddys Girls*, ofta högerkvinnor som omger sig med män och som alltid är lojala med patriarkatet. Visa dem ingen särskild hänsyn på grund av deras kön och räkna alltid med att de kommer att hugga er i ryggen, om någon man säger åt dem att göra det.

Gudrun – gör dig redo att inta din rättmätiga plats som landets första kvinnliga ledare. Gör din feministiska armé redo att bära dig fram till tronen.

 *Daddys´s Girls är trevliga, anpassliga, ”kultiverade”, artiga, värdiga, kuvade, beroende, rädda, själlösa, osäkra, bekräftelsesökande kvinnor som känner sig säkra bara med Big Daddy i beredskap, med en stor stark man att luta sig mot och ett fett hårigt ansikte i Vita Huset.

Daddy´s Girls som är för fega att möta den vidriga sanningen om vad en man är, om vad Daddy är; som har gjort gemensam sak med svinen, som har anpassat sig till primitivismen. Daddy´s Girls som känner sig bekväma med det, som inte känner till något annat sätt att ”leva” och som har reducerat sitt förstånd, sina tankar och sin synförmåga till mäns nivå, som pga sin brist på känsla, fantasi och förstånd bara är värda något i ett manligt ”samhälle”, som kan få en plats i solen – eller snarare en plats i slemmet – bara som tröstare, ego-peppare, avspännare och avelsdjur.”

Daddy´s Girls – som alltid är spända och lättskrämda, ocoola, icke-analytiska och saknar objektivitet – uppskattar Daddy och därmed andra män, på grund av sin uppväxt i skräck (”respekt”).”

Daddy`s Girls är visserligen inställsamma kuk-slickare som hatar sig själva men detta har sin grund i deras olyckliga historia i patriarkatet.”

Psykiska störningar smittar

Ni kanske minns att jag har berättat att jag har en släkting som lider av en personlighetsstörning? Jag tänker inte gå in på vilken typ av personlighetsstörning det är, men människor med olika psykiska problem har det verkligen inte lätt i livet. De får sällan någon riktig hjälp. Vissa blir aldrig botade, vissa kan inte botas, utan psykiatrin medicinerar bara bort de värsta symptomen. Med psykofarmakan uppstår dock nya problem och biverkningar som kan vara förödande för de drabbade.

Det som upprör mig allra mest, när de gäller den skenande psykiska ohälsan bland befolkningen, är att makthavarna gör så lite, dvs i princip ingenting, i förebyggande syfte. Man vet idag att de flesta kända psykiska störningarna, har sitt ursprung i barndomen och att de sällan uppstår ”av sig självt” eller av rent biologiska orsaker, om jag får uttrycka mig lite generaliserat. Och om jag skall generalisera än mer, så uppstår psykisk ohälsa oftast på grund av andra människor (föräldrar, vänner, släkt, kollegor etc) och på grund av hur illa de har behandlat de drabbade genom livet.

På så sätt kan man säga att andra människor inte bara kan skada din fysiska hälsa – de kan också skada din psykiska hälsa. Allvarligt. Riktigt jävla allvarligt. Det går att reparera ett brutet ben men det går sällan att reparera en psykiskt skadad hjärna.

De här stackars människorna, som andra har behandlat jävligt illa genom livet och därmed orsakat deras ”symptom”, anses vara ”personlighetsstörda”. Jag skulle hellre vilja kalla det att de har blivit smittade av de på riktigt psykiskt störda människorna. Andra människors sjuka beteende, är oftast orsaken till de psykiskt sjukas ”symptom” och deras så kallade symptom är faktiskt bara normala, fullt mänskliga reaktioner på vad andra människor, de på riktigt psykiskt störda samt samhället, har utsatt dem för genom livet. Sexuella övergrepp, mobbing, misshandel, trauman, hjärntvätt….

Så vilka är det som är psykiskt störda, på riktigt?

Viktigt att tänka på här, är alltså att psykisk ohälsa ”smittar”, sprids likt en epidemi och det kan, trots att detta anses vara psykiska sjukdomar, även påverka vår biologi så att problemen som från början synes vara psykologiska, även blir fysiska. Exempel på detta kan t.ex vara undernärda mödrar som bantar under och efter graviditeten, vilket gör att fostren inte utvecklas normalt. Det finns t.ex studier som visar att foster till bantande blivande mödrar, oftare utvecklar psykopati. Jag skulle önska mer forskning kring hur foster påverkas av mödrarnas psykiska miljö. Jag är övertygad om att det finns mycket att utforska här och jag är ännu mer övertygad om, att alla samhällen måste verka för friska, sunda mödrar såväl psykiskt som fysiskt.

Det finns ingenting viktigare för ett samhälle än att se till att kvinnorna, mödrarna, har det bra i en för dem, tillfredsställande psykiskt och fysisk miljö. Detta måste bli samhällets främsta prioritet.

Det tråkiga är att mansvärlden inte uppmärksammar detta och därmed inte arbetar förebyggande mot psykisk ohälsa och det ligger nära tillhands att tro att mannens intresse av kvinnor och barn prioriteras. Vi har t.ex vetat länge, att barn som växer upp i hetero-familjer mår sämre än andra barn, även i vuxen ålder, och att detta oftast beror på den vuxne manlige familjemedlemmens störda beteende. Pappor som utsätter sina familjemedlemmar för våld och/eller sexuell misshandel. Pappor som har en manlig ”jargong”, dvs ett stört beteende av psykisk misshandel, förnedring, kränkningar, hot, hjärntvätt osv mot sina familjemedlemmar. Eller pappor som ”bara” propagerar för att deras söner och döttrar skall uppfostras utefter kön (ojämställt), pappor som är drogmissbrukare och/eller kriminella, pappor som själva tittar på kvinnoförnedrande porr och/eller som har en rent allmänt dålig kvinnosyn samt sexualiserar barnen och deras mödrar.

Med all denna kunskap, statistik och fakta i bagaget – vad gör ett av världens modernaste samhällen, ett av världens påstått mest jämställda samhällen som Sverige åt detta samhällsproblem, som påverkar generation efter generation på ett minst sagt, negativt och destruktivt sätt, fysiskt och inte minst psykiskt? Jo, man fortsätter att propagera för och kräva den så kallade ”fadersrätten” åt män och tvingar på så sätt heterosexuella mammor och deras barn i lag, att omge sig med dessa psykiskt störda män, vars psykiska ohälsa alltså smittar dem. (Ni kan läsa om ytterligare ett fall av samhällets bisarra propagerande för ”fadersrätt” hos Erik HÄR.)

Man fortsätter att sprida anorektiska ideal för kvinnor i alla åldrar och uppmanar heterosexuella nyblivna mödrar, att snabbt banta ned sig efter graviditet samt att, så snabbt som möjligt ”komma igång” med männens sexliv efter förlossning. Man fortsätter att låta pedofiler och de manliga porr-producenterna sprida sin vidriga kvinnosyn (och äckliga barnsyn) över hela internet, fullt tillgängligt för alla små barn som har tillgång till en vanlig mobiltelefon/dator. Jag var inne på detta ämne i ett tidigare inlägg om Moderskap HÄR.

Precis som med det mycket utbredda samhällsproblemet med mäns våld mot kvinnor och barn, fokuserar samhället minst på att förebygga problemen. Vi kan t.ex starta hur många kvinnojourer som helst, men strömmen av misshandlade kvinnor och barn kommer aldrig att minska, OM vi inte börjar identifiera och förebygga själva problemet. Den skenande psykiska ohälsan kommer aldrig att avta, OM vi inte börjar identifiera och förebygga problemet, dvs att många mycket psykiskt störda människor skadar andra människor så svårt, att DE blir diagnostiserade som ”personlighetsstörda”, ofta för resten av sina liv.

Som sagt – vem fan är det som är psykiskt störd egentligen? Den som skadar och orsakar andras symptom eller den som skadas? Allt detta är bl.a vad vi feminister försöker göra när vi synar normerna och könsrollerna i samhället samt hur dessa normer sprids av och propageras för, av samhällsmakten. Detta är alltså ett fullt normalt sätt att problemlösa, oavsett vad antifeministiska män tycker om det.

Med åldern har jag lärt mig att undvika ”smitta” från de psykiskt störda som finner nöje i att skada andra. Människor som medvetet eller omedvetet, bara vill försöka få mig att må dåligt, skyr jag som pesten. Det finns nämligen sällan någon bot om de skulle lyckas smitta en. Lidandet kan bli livslångt. Skydda er själva men för Gudinnans skull – skydda framför allt barnen! De kan inte välja sitt umgänge själva. 

 

 

 

 

 

Snippor och snoppar

Och så har vi alla de här föräldrarna som tycker att det är ”sååå gulligt” och roligt när deras små pojkbarn visar snoppen eller leker med snoppen. Men aldrig någonsin har jag hört föräldrar tycka att det är  ”så gulligt” när/om deras små flickebarn visar snippan eller leker med den i folks närvaro.

Har ni?

 

 

Män i arbetslivet styrs förstås också av sina svallande manliga känslor och fantasier

Jag är, som många av er redan vet, frivillig singel sedan många år tillbaka. Trots det, är det naturligtvis svårt för mig som kvinna, att i vardagen undkomma män och alla deras fantasier om kvinnor och män.

Häromdagen stötte jag på en man på jobbet som undrade varför jag och mina kvinnliga kollegor inte slog oss ihop och startade eget tillsammans. Innan jag hann svara på hans fråga, log han retsamt och lade till:

-”Fast det kanske krävs en man som styr upp det hela åt er?”

Jag tänkte på mina manliga kollegor och manliga kunder och brast ut i ett ofrivilligt gapskratt. Mitt gap-flabb verkade provocera mannen så jag gick bara skrattande därifrån medan jag skakade på huvudet åt dåren.

Det finns nämligen få människor som, i mina ögon, är lika ineffektiva och oprofessionella som män. De glömmer bort saker, tider och möten. De överskattar sig själva och sina egna förmågor grovt, vilket kan vara livsfarligt i vissa branscher. De är generellt sett, rätt slarviga i allt de företar sig. De gör skillnad på folk och folk utefter utseende, kön, etnisk härkomst och ekonomiska förutsättningar. De gör sig onödiga ”ärenden” på arbetstid i syfte att komma undan jobbet osv, osv.

Men det finns en sak som män generellt är bättre på än kvinnor i arbetslivet: nämligen att ta BETALT. Eftersom män överskattar sig själva och sina egna förmågor grovt, anser de också att de är värda (mycket) hög ersättning för det super-jobb som de själva anser sig ha utfört. 🙂 

Vi ser det överallt i patriarkatet, manssamhället. Män har skapat det kapitalistiska systemet i världen där (vita) män anser sig vara värda mycket högre ersättning (ofta helt sinnessjuk ersättning) för samma jobb som t.ex en kvinna eller en mörkhyad människa utför. En kvinna förväntas nästan alltid jobba billigare än en man och kvinnor som har vett att ta bra betalt, är oerhört egoistiska och överskattade. 😉

I det stora hela tycker jag att det är jobbigt att hela tiden behöva freda sig, som kvinna, från allehanda mans-fantasier om kvinnor (och män). När en umgås med män förstår en ganska snart att de har, en redan färdig bild av en som kvinna. Många män verkar tro att alla kvinnor är likadana och OM de inte är det, får många män ett behov av att, på olika sätt, försöka tvinga eller manipulera kvinnor in i den manliga mallen för hur de tycker att en kvinna skall vara, se ut, tycka och tänka.

En annan man på jobbet uttryckte sin föreställning om att jag nog ”måste stiga upp rätt tidigt på morgnarna för att göra mig klar för jobbet”. Förmodligen har mannen en fru eller flickvän hemma som tar lång tid på sig att bli klar på morgnarna och eftersom hans fru/flickvän är sådan, måste väl alla kvinnor vara likadana, enligt hans manliga fantasi? Och en kan inte låta bli att undra:

Varför gör en man, i jobbsammanhang, ett sådant märkligt påstående om en främmande kvinna? Så oerhört oproffsigt. Vad ville han säga? Förväntade han sig att jag skulle försöka bemöta hans påstående om mig? Varför skulle jag göra det och hur skulle jag ens kunna göra det? Återigen gick jag bara därifrån, skakandes på huvudet med en min som tydligt och klart visade, att jag uppfattade honom som en imbecill.

Allt sånt här kan tyckas vara petitesser när en tittar på varje enskild händelse för sig men när en tittar på hela bilden, lägger pusslet, framkommer det att många män, alltså till och med i arbetslivet, styrs mer av sina känslor, än av professionalitet. Mäns känsla och beroende av att framställa sig själva som ”manliga”, deras nästan maniska behov av att tala om för kvinnor hur de skall vara kvinnor samt att sätta alla normala sociala regler ur spel.

Men bara när de har med kvinnor att göra.

Det sistnämnda handlar om män som, i arbetslivet, behandlar kvinnor på ett helt annat sätt, än vad de skulle behandla andra män. De normala sociala reglerna ute på arbetsplatserna, sätter de ur spel och det kan handla om män som ständigt tar sig rätten att ta på främmande kvinnors kroppar eller kommentera desamma. Lägger armen runt dem, tar tag i armarna på kvinnor osv. Det kan handla om män, som i jobbsammanhang, vill hälsa på kvinnor genom att krama dem, vilket de aldrig skulle göra med män i samma situation.

Tänk dig en man som t.ex går på möte med sin manlige advokat, revisor, tandläkare eller bilmekaniker och vill hälsa på honom med en kram och smek över ryggen? Eller en man som kommenterar sin manlige bilmekanikers snygga muskler, outfit eller vackra ögon? 🙂

Det hela handlar om mäns bristande respekt för kvinnor, kvinnors integritet, tid, arbetsliv och privatliv. Män som förväntar sig att kvinnor i sin yrkesroll skall ”tjäna” och ”serva” män in absurdum, precis som mamma gjorde när de var små och som deras fruar/flickvänner gör där hemma. Män som inte respekterar eller lägger sig i kvinnors arbetstid och som försöker styra/förstöra kvinnors planering. Män som inte tål att en kvinna förklarar saker för dem, som väljer att inte lyssna på kvinnans professionella råd och som sedan skyller på kvinnan för att han gjorde fel eller köpte fel vara/tjänst. Män som inte tål att en kvinna säger att hon inte har tid med honom just nu, eftersom något annat har högre prioritet. Män som inte ens tål att en kvinna, inte per omgående svarar på hans telefonsamtal eller mail. Listan kan göras lång.

En kvinna får aldrig vara upptagen med annat, när en man vill ha kontakt med henne.

Som kvinna ute i arbetslivet, hamnar alla dessa mans-problem och svallande mans-känslor alltid i ens eget knä, precis som för kvinnor i hetero-relationer. En kan inte komma undan som kvinna, utan en tvingas hela tiden till att försöka förhålla sig till män och det sätt, på vilket de sätter alla, annars normala, sociala regler ur spel. Om en inte hanterar alla konstigheter som män utsätter kvinnor för ute på arbetsplatserna på rätt sätt, enligt män, är det förstås ens eget fel som kvinna och då kan en bli, antingen en jävla ”bitch” eller så blir en ”oprofessionell”. Det är då, enligt många människor, kvinnors eget ansvar att ”sätta tydligare gränser” mot män, att vara ”lite mjukare” mot män, ”linda in det hela lite bättre”, ”försöka förklara bättre” eller att överhuvudtaget hantera mans-situationer ”si eller så” istället.

Men tyvärr måste jag meddela alla män att vi kvinnor ute i arbetslivet, faktiskt har annat att göra på jobbet än att ägna oss åt att försöka freda oss från ”manlighet”, ”maskulinitet”, manlig sexualitet, manliga fantasier och svallande manliga känslor av t.ex upplevd kränkthet. Jag vill uppmana alla män ute på arbetsplatserna att lägga alla känslor åt sidan och att istället försöka agera professionellt i alla lägen, oavsett vilken typ av människa ni står inför. Vi kvinnor har helt enkelt inte tid med mans-trams på jobbet.