Zersetzung

Nu när nazismen har återuppstått, de högerextrema partierna runt om i världen vinner politisk mark och man till och med i Sverige har börjat åsiktsregistrera, trakassera och förfölja politiska meningsmotståndare som t.ex journalister och feminister samt andra grupper av människor (romer, muslimer, homosexuella etc), kan det vara läge att studera de metoder som Hitler och hans anhängare använde för att komma till makten och krossa politiskt motstånd.

Zersetzung (en form av psykologisk krigföring (psychological warfare):

Zersetzung served to combat alleged and actual dissidents through covert means, using secret methods of abusive control and psychological manipulation to prevent anti-government activities. People were commonly targeted on a pre-emptive and preventative basis, to limit or stop politically incorrect activities that they may have gone on to perform, and not on the basis of crimes they had actually committed. Zersetzung methods were designed to break down, undermine, and paralyze people behind ”a facade of social normality” in a form of ”silent repression”.

I modern tid beskyller många Stasi för Zersetzung, medan många andra menar att det var en psykisk terror-metod som utarbetades av nazisternas psykologer/psykiatriker/läkare och som främst användes av nazisterna. Man kallade det ”slow murder”, långsamt, tyst mord. Man ville få offren att ta livet av sig, bli inlagda på mentalsjukhus eller satta i fängelse och/eller utveckla fysiska och psykiska stress-sjukdomar som slutligen skulle leda till snabbare död (stroke, hjärtinfarkt osv).

The goal of Zersetzung is the fragmentation, paralysis, disorganization, and isolation of the hostile and negative forces, in order to preventatively impede the hostile and negative activities, to largely restrict, or to totally avert them, and if applicable to prepare the ground for a political and ideological reestablishment.

https://www.targetedjustice.com/gangstalking—training-manual.html

Den psykologiska terror-manualen av Zersetzung och Gangstalking (offren kallas här ”Targets” (måltavlor):

Ständig övervakning 24/7/365:

Operations in general are of the “active surveillance” type. Passive surveillance is watching a target covertly, to obtain information about the target. Active surveillance can include information gathering, but it (also) includes the agent making the target aware they are under surveillance. Beyond active surveillance, agents perform acts to keep the target uncomfortable, around the clock.

I modern tid, med all den tekniska utrustning som finns, kan övervakningen av offren ske med avancerad teknisk utrustning (dold spionutrustning, hackade datorer/telefoner, gps-spårning av bilar, drönare etc). Till en början övervakades offren i Nazi-Tyskland i det dolda, i syfte att kartlägga deras vardagliga rutiner och sociala nätverk. Därefter gjordes övervakningen öppet – syftet var då att få offren att inse att de var övervakade och spionerade på dygnet runt (för att den psykologiska tortyren skulle ha någon verkan) och offren skulle framstå som ”paranoida”.

Sabotage/skadegörelse:

Physical sabotage is an especially effective form of punishment when it is carefully limited to low value items, below the value where police will take the report seriously. For example, burning a target’s house down, or even stealing an expensive appliance, would bring official investigators into the picture, so that is not done. It is very important to apply punishment by way of a large number of small value sabotage acts, because that makes it look like the target is forgetful, exaggerating, or in some cases even delusional, if they complain about many cases of small value damage. Sabotage is very important in that it lets the target know they are totally helpless to stop it, and can’t even complain about it effectively without appearing mentally ill.

Exempel på sabotage/skadegörelse som utförs i ”liten skala” så att det blir svårt att polisanmäla:

-Entering a vehicle, or home, and changing control and radio settings.
-Replacing window washer fluid with water, possibly destroying the system in winter.
-Scratching the paint on the target’s vehicle, scratching furniture and valuables.
-Tire sabotage, from removing some air right up to slashing a sidewall if authorized by the Center.
-Removing substantial amounts of oil, transmission fluid or antifreeze but not enough to cause catastrophic failure.
-Moving things around inside the vehicle to show the target someone got in.
-Unlocking the vehicle and leaving it unlocked, possibly even with door open.
-Moving furniture or carpets around fairly frequently to show the target someone was there.
-Stealing low-value items, especially items like scissors which can be easily misplaced, keeping them until the target replaces the item, then return the missing item, often in a place the target checked.
-Stealing important papers, especially those which will cost money to replace.
-Stealing irreplaceable photographs.
-While target is at work, remove mail from their box and toss it around. Repeatedly making wall pictures crooked.
-Setting clocks to the wrong time.
-At work, removing screws from the target’s office chair, or at home dinner table leaving only one screw of four, left to tilt the table with china.
-At work, damaging or destroying (if not extremely obvious) a target’s work from a previous day, (for example), the computer is broken again possibly worse.
-At work, replacing current copies of computer files with an older copy- particularly serious if target is a computer programmer.
-At work where the target is responsible for materials (that) can’t be locked up, sabotage or with special permission from the Control Center steal the material.

Förtals- och smutskastningskampanj i syfte att rasera offrets rykte/förtroende, såväl yrkesmässigt som privat:

Sabotaging the target’s reputation- and all that goes with it, such as ability to earn a living, business and personal relationships- is a very special operations category. “Rumours” consist mainly of lies.These people listed below can be approached and given information which will cause them to make the target’s association with them uncomfortable, or break off all contact with the target.
-Business contacts.
-Supervisors.
-Co-workers.
-Casual social contacts, such as clubs a target may be a member of, or a group that frequents a bar where the target is a patron.
-Friends.
-Local fraternal organizations- they are motivated by the public service, and are an excellent source of assistance in keeping the target under surveillance, and participating in the punishment phase as well.
-Store staffs at places the target shops.
-Target’s landlord.
-Target’s neighbors.
-Tradesmen who are likely to service the target’s home, car, or business.
-Bus drivers on the target’s route.
-Local children.
-City employees, including emergency medical technicians, ambulances.
-Homeless shelter staff and residents where applicable.
-Family members (surprisingly, many are ready to believe negative information.)
-Especially, personnel at places the target applies for work.

How intensely (these sabotage operations are carried out) is governed mainly by the need to prevent the target from (learning) that the negative rumors are being spread. The goal is to keep negative information covertly flowing into the community, in such a way that those receiving the information aren’t likely to tell the target. One might think that friends and family members would instantly notify the target and side with the target. Fortunately, experience shows that co-opting friends and family is surprisingly easy, once they are informed about the target’s criminal record. 

Förtals- och smutskastningskampanjen påbörjades långt innan offren själva insåg att de blev förtalade. Man kontaktade i smyg familj, vänner, kollegor, arbetsgivare, grannar etc och beroende på vem man ville övertyga, varierade historierna om offren. Man porträtterade kanske offren som ”psykiskt sjuka” eller ”drogmissbrukare”. Eller som varandes en ”brottsling” som ”polisen har span på”. Judar och andra grupper av människor hade redan avhumaniserats offentligt så det krävdes inte mycket för att få folk till att delta i denna psykiska terror. Målet var att totalt isolera offren från hela deras sociala nätverk (familj, vänner, arbete…) för att framkalla känslan av hjälplöshet, frustration, misstänksamhet och ensamhet och på så sätt lättare ”komma åt” offren men även få dem att framstå som ”konstiga”.

Exempel på ”straff”, i syfte att skapa problem i vardagen, orsaka ekonomisk skada för offren etc:

The key to successful punishment by trades people is that while the target is very likely to know they are being punished, these punishment acts must appear to the general public as “life’s normal breaks.”

-Repair trades people can keep “getting it wrong” necessitating many recalls, be late, be messy, over-bill the target, and even damage things which were OK. This is especially effective in the automobile repair trade.-Medical lab technicians can substitute blood samples, or otherwise falsify results making the target appear to have absolutely no reason for their complaints.
-Police can frequently pull the target over for frivolous reasons.
-Telephone and cable TV technicians can re-route legitimate calls to the target’s number in large numbers, and this will cause the target to get very angry with these totally innocent callers.

Hantverkare, bilmekaniker etc kunde överdebitera offren, skapa problem som inte fanns tidigare, försena arbete eller förstöra/sabotera saker med flit. Affärsinnehavare och deras personal kunde ge sämre service och ha en allmänt fientlig attityd till offren. Polis kunde stå parkerade eller dyka upp överallt runt offren och sätta i system att stoppa offren i poliskontroller.

Störa hemfriden, tryggheten i hemmet:

Punishing the target at the target’s (home) is essential for effectiveness of secret service operations. If the target were punished in the community but was allowed sanctuary in their home, the creation of a “prison without walls” would not be complete. 

Homes or apartments are occupied by neighbors of the target who have offered to cooperate in punishment of the target.

Exempel:

-Noise. Noise must be of a type which the general public deems “normal.” Remember that the goal is to have the target aware they are being punished, but not be able to convince anyone else that that is the case. 

-Frequent squealing of tires near target’s home.
-In apartments, frequent drilling into a scrap of wood or masonry held against the target’s wall, floors or ceiling as if “working.” Alternatively, hammering.

-Knocking on the door for frivolous/nonsensical/wrong address reasons. Especially effective when the target is in bed or having a meal.

-Terrifying the target’s pet.

-Wounding or killing the target’s pet. 

-Killing domestic animals or wildlife and leaving them on the target’s doorstep. 

-Cooperating police departments can visibly watch the target’s home. Possibly being parked in front of the home when the target returns, repeatedly.

Att involvera offrens grannar var nödvändigt för att den fysiska övervakningen och förföljelsen skulle kunna ske och för att undvika att offren fick en fristad i hemmet från trakasserierna. Man kontaktade och övertygade grannar om att offren måste ”hållas koll på” av olika påhittade anledningar. Inför grannarna framställde man det t.ex som att de gjorde en ”god samhällstjänst” (man fick dem t.ex att känna sig som viktiga ”agenter”) och/eller att de måste övervaka och spionera på offret av ren ”omsorg”, alternativt att offren var ”misstänkta brottslingar”. I takt med att allt fler illasinnade rykten spreds om offren, ökade grannskapets ilska och/eller nyfikenhet, vilket gjorde att de kunde rättfärdiga inför sig själva att trakassera andra människor på de mest fasansfulla sätt. Många fick betalt för besväret eller blev själva hotade och utsatta för trakasserier. Andra njöt av känslan att tillhöra en ”grupp” och de med sadistisk läggning njöt av att orsaka andra skada.

Övriga terror-metoder:

-Punishment of people who side with and help the target. Friends, family members, and citizens who do not place a high value on community sometimes help targets.

 -Target bank accounts can be disrupted in ways which do not give the target cause to involve law enforcement. 

–Organized Stalking/Electronic Harassment. 

Organiserad gangstalking innebär även att man satte i system att låta flera involverade gangstalkers förfölja offren överallt, dygnet runt. Man höll noga koll på när offren lämnade sina hem, vart de tog vägen, vilka personer de träffade, vilken mat de köpte i affären, vad de hade för kläder på sig och när de kom hem igen. Förföljelsen gjordes i syfte att göra inbrott i offrens hem när de inte var hemma men framför allt ville man orsaka svår stress och trauma hos offren, skapa ett ”fängelse utan väggar” där offren hade x antal vilt främmande övervakare som registrerade deras minsta rörelse, i och utanför hemmet.

Andra metoder kunde t.ex vara att låta gangstalkers köra eller promenera förbi offrens hem ”i karavan” och/eller arrangera kampanjer där man körde förbi vissa tider på dygnet och slängde sig på tutan. Man förgiftade offrens vattenbrunnar, förgiftade deras mat och dryck, husdjur, växter och många andra sinnessjuka saker. Man arrangerade ”olyckor”.

Brighting:

Syftade till att ”belysa” offren med strålkastare/lampor. Detta kunde göras genom att rikta strålkastare mot offrens hem, lysa med ficklampor in genom deras fönster eller lysa dem i ansiktet vid möte osv.

Boxing:

Syftade till att ”stänga in” offren. Detta kunde göras med bilar, saker och människor. Man kunde t.ex parkera sina bilar runt offrets bil för att försvåra för offret att ta sig ut ur bilen eller köra därifrån, alternativt bara sitta i sina bilar och stirra ut offret.

Crowding:

Syftade till att samla folk runt offren och kränka deras personliga space. Det kunde t.ex ske i affärer där till synes främmande människor för offren, ställde sig nära runt omkring offren och ”var i vägen”.

Calling out:

Syftade till att få offren att känna sig utanför och avhumaniserade. Främmande människor ropade, viskade eller skrek ut förolämpningar till offren överallt. Tanken var att offren skulle möta fientlighet var de än befann sig.

Nazisterna och deras team av ”medicinsk expertis” (läs: de sadistiska psykopaterna) visste naturligtvis att den psykiska terrorn skulle ha effekt på offren (vilket sedan användes mot offren för att påvisa ”psykisk sjukdom”) men man ville studera vilken, och hur snabb effekt den psykiska tortyren hade på offren så offrens dagliga ”mående” rapporterades till högre makt. Av den anledningen var det viktigt att personerna runt omkring offren hade chans att titta på dem på daglig basis (spionera, övervaka deras mående) och att offren hade folk som de trodde att de kunde anförtro sig åt (som givetvis sedan rapporterade allt som offren berättade om terrorn och hur de mådde av att utsättas för den).

“The point of the program is to have maximum psychological effect and leave the minimal amount of evidence”

Många utsatta människor (de utpekade måltavlorna) tog livet av sig av denna psykiska Nazi-tortyr som inte gick att komma undan, ens om de flyttade. Andra hamnade inom psykiatrin, klassades som ”paranoida” och medicinerades tungt. Andra slog tillbaka mot terroristerna och fängslades. Många miste sin försörjning och blev hemlösa och många dog i förtid av stressrelaterade sjukdomar, alternativt ”osynlig” förgiftning och till och med av diverse biologiska vapen.

Det kallas även ”no touch murder”. Att begå (mass-) mord utan att ens behöva vidröra offren fysiskt.

Förintelsen

Vikinga-Systrar! Förbered er på Den Största Kuppen genom tiderna.

Med tanke på männens krigsövningar i Sverige i dagarna – ni minns väl vad Maria-Pia Boëthius skrev i ETC?:

”Bästa sättet att återföra män till maktordningen och krossa kvinnors frigörelse har alltid varit att starta krig.”

Ni kanske också minns det här inlägget i bloggen från 2011?:

”Susan Faludi beskriver i boken ”Den amerikanska mardrömmen: bakhållet mot kvinnorna” (2009), hur kvinnor i USA som motsatte sig invasionen väckte så stark ilska bland män att det ansågs befogat att ”släpa dessa naiva kvinnor i håret till World Trade Center så att de vaknade upp”. Attackerna den 9/11 spädde på genusstereotyperna även i väst, det antogs t.ex. att människorna som överlevt terrorattacken skulle värdera sina liv annorlunda bl.a. genom att ingå fler äktenskap och prioritera familjen, ”nu går vi tillbaka till gamla hederliga värderingar”. Detta ansågs i synnerhet gälla kvinnor.

Att färre kvinnor stöder USA:s invasion har fått långt mindre uppmärksamhet i medier, i kampen mot terrorism finns ingen plats för en lullig och utopisk feminism. Nej, denna kamp är männens kamp om nu (vissa) kvinnor envisas med att vara så motvalls. Kriget mot terrorn är ett krig på många plan där genusmarkörer på alla sätt är närvarande.”

Jag vill uppmana alla feminister, feministiska organisationer och andra kvinno-organisationer/föreningar i hela Skandinavien, att förbereda er.

Vid ett eventuellt försök av makt-männen att destabilisera Sverige och sannolikt hela Skandinavien, genom t.ex krig, måste vi utnyttja detta manliga kaos på ett sätt som inga andra kvinnor någonsin tidigare har gjort.

Historien bör ha lärt alla kvinnor att det inte fungerar att tala galna män tillrätta varför vi, om värsta scenario inträffar, tyvärr kommer att tvingas sänka oss till mäns lägre nivå. Ett visst mått av våld, barbari, icke-demokrati, stöld, bedrägeri, hänsynslöshet och blodutgjutelse kommer att krävas av oss men vi måste göra vad som är nödvändigt för mänskligheten, hela planeten, allt levande på jordklotet och för kommande generationer – barnen.

Hur gör vi?

Kort och koncist – vi måste kuppa till oss makten och vilket tillfälle är bättre att göra detta på, än när det råder manlig, samhällelig och total kaos/systemkollaps? Det är då vi Vikingar återigen skall visa omvärlden vad vi går för.

Så gör er redo Vikinga-Systrar! Samverka, planera, infiltrera, sky inga medel och låt oss tillsammans krossa patriarkatet, en gång för alla. Låt oss göra Skandinavien till ett matriarkat. Se upp med Daddys Girls*, ofta högerkvinnor som omger sig med män och som alltid är lojala med patriarkatet. Visa dem ingen särskild hänsyn på grund av deras kön och räkna alltid med att de kommer att hugga er i ryggen, om någon man säger åt dem att göra det.

Gudrun – gör dig redo att inta din rättmätiga plats som landets första kvinnliga ledare. Gör din feministiska armé redo att bära dig fram till tronen.

 *Daddys´s Girls är trevliga, anpassliga, ”kultiverade”, artiga, värdiga, kuvade, beroende, rädda, själlösa, osäkra, bekräftelsesökande kvinnor som känner sig säkra bara med Big Daddy i beredskap, med en stor stark man att luta sig mot och ett fett hårigt ansikte i Vita Huset.

Daddy´s Girls som är för fega att möta den vidriga sanningen om vad en man är, om vad Daddy är; som har gjort gemensam sak med svinen, som har anpassat sig till primitivismen. Daddy´s Girls som känner sig bekväma med det, som inte känner till något annat sätt att ”leva” och som har reducerat sitt förstånd, sina tankar och sin synförmåga till mäns nivå, som pga sin brist på känsla, fantasi och förstånd bara är värda något i ett manligt ”samhälle”, som kan få en plats i solen – eller snarare en plats i slemmet – bara som tröstare, ego-peppare, avspännare och avelsdjur.”

Daddy´s Girls – som alltid är spända och lättskrämda, ocoola, icke-analytiska och saknar objektivitet – uppskattar Daddy och därmed andra män, på grund av sin uppväxt i skräck (”respekt”).”

Daddy`s Girls är visserligen inställsamma kuk-slickare som hatar sig själva men detta har sin grund i deras olyckliga historia i patriarkatet.”

Hur ”ryss-skräcken” har planterats i svenska folkets medvetande

Jag lovade ju att återkomma om hur den så kallade ”ryss-skräcken” har planterats i svenska folkets medvetande, i princip ända sedan andra världskriget tog slut 1945.

Det kan tyckas märkligt att våra politiker, massmedia och framför allt det svenska försvaret, har velat utmåla Ryssland, f.d Sovjetunionen, som det största hotet mot både Sverige och världen och särskilt eftersom Sovjetunionen var de största hjältarna under andra världskriget. Utan Sovjetunionens massiva militära insatser under andra världskriget, hade Nazi-Tyskland under Hitlers vansinnes-styre, kanske aldrig störtats.

Hitler-Tyskland led för övrigt, precis som USA, av svår kommunist/socialist-skräck. Hitler-Tyskland var högerextremt och kapitalistiskt och ett utav Hitlers mål, var att förinta Sovjetunionen. Samma typ av hotelser mot Sovjet uttalades av USA, främst under kalla kriget, som började efter andra världskriget.

Jag läste för övrigt någonstans, att det bara finns två stater i världen som har haft det dåliga omdömet att hota med att förinta andra länder med kärnvapen, i syfte att få sin egen vilja igenom – USA och Israel. Ryssland/Sovjet är de som har utsatts för de flesta av USA:s hotelser om förintelse med kärnvapen men de har å andra sidan, aldrig hotat USA tillbaka.

Som vi också vet, är det bara USA som har varit galna nog att faktiskt använda kärnvapen mot våra medmänniskor på jorden, i syfte att skada dem på det mest fasansfulla sätt. USA utsåg Japan till att bli offer för deras första kärnvapen-attack på jordklotet under andra världskriget.

Mot bakgrund av allt det här (och mycket mer) borde väl världen snarare lida av USA-skräck?

Tillbaka till ”ryss-skräcken” i Sverige.

År 1952 fick svenska folket veta, att ett utav svenska försvarets flygplan, en så kallad DC3:a, hade ”försvunnit spårlöst” under en ”navigeringsflygning i utbildningssyfte”, över Östersjön. Ombord på planet fanns, som man påstod, 8 st besättningsmän (vissa källor menar att det var 9 st), vilka man hävdade var anställda av flygvapnet. Planet återfanns först år 2003.

Under sökandet efter den ”försvunna” DC3:an blev ett svenskt, obeväpnat sjöräddningsplan, ett så kallat Catalina-plan, plötsligt och oväntat nedskjutet av ryssarna. Besättningen på planet räddades av ett västtyskt fartyg som plockade upp dem från livbåten ute på Östersjön.

Denna händelse och dess efterverkningar brukar kallas ”Catalina-affären”, vilken utvecklades till en ganska allvarlig kris i relationen mellan Sverige och Sovjetunionen. ”Ryss-skräcken” var ett faktum – allt som amerikanerna hade varnat för (den hemske ryssen) var nu verklighet hos oss. Svenska folket fick, via massmedia, politiker och svensk militär, intryck av att vi svenskar, helt oprovocerat, hade fallit offer för den aggressive, krigiske ryssen, vilket bl.a senare ledde till våldsamma demonstrationer utanför den ryska ambassaden i Stockholm, där man till och med kastade sten mot byggnaden.

Sanningen var (den blå texten nedan kommer från wikipedia):

”Tre år tidigare hade Sverige, i strid med den officiellt strikta neutralitetslinjen, ingått ett hemligt avtal med USA och Storbritannien. Svenska signalspaningsdata skulle bytas mot amerikansk teknisk utrustning. Flygvapnets specialutrustade Tp 79:or 79001 Hugin och 79002 Munin genomförde regelbundet topphemliga flygningar över Östersjön med amerikansk signalspaningsutrustning ombord. Sverige bedrev även fotospaning mot Sovjetunionen.”

Det ”försvunna” planet, DC3:an, var alltså inte ute på någon oskyldig ”navigeringsflygning i utbildningssyfte”. Det svenska flygvapnet hade i själva verket under en längre tid genomfört flygningar över Östersjön med DC3:an, i syfte att spionera på Sovjet med amerikansk spionutrustning ombord, på uppdrag av USA och Storbritannien.

Sovjetunionen erkände några år senare, att de hade skjutit ned den ”försvunna” DC3:an men detta hemlighölls för svenska folket, eftersom svenska makthavare inte ville att det skulle bli känt, att det hade bedrivits spionage mot Sovjet, med hjälp av amerikaner och britter. Av den anledningen blev det också viktigt för makthavarna att DC3:an, med den amerikanska utrustningen, inte hittades. Då skulle ju allt hemlighetsmakeri och det svenska försvarets samarbete med USA och Storbritannien (Nato) avslöjas. Då skulle ju all den inplanterade ”ryss-skräcken” hos svenska folket, kunna vändas till ryssens fördel och svenskarna skulle framstå som fega, lögnaktiga, manipulativa marionetter åt främst amerikanerna, vilket vi naturligtvis också var (är?). 

”Under 1948 hade en S 26 Mustang medvetet kränkt sovjetiskt territorium. Flygplanet var utrustat med en kamera lånad från USA:s flygvapen. Under 1949 hade spaningsflygningarna fortsatt med en S 31 Spitfire.

Huvudsyftet med operationerna var att få fram uppgifter om Sovjetunionens luftförsvar, särskilt dess kapacitet att bekämpa amerikanska kärnvapenbestyckade bombflygplan.

År 1951 ertappades Sverige med att vid två tillfällen ha kränkt sovjetiskt luftrum. Vid det ena tillfället var ett av planen så nära som 2,5 nautiska mil (drygt 4,5 km) den baltiska kusten, och regeringen tvingades be om ursäkt på diplomatisk väg. Under år 1952 steg spänningen ytterligare då Nato-plan upprepade gånger kränkte sovjetiskt luftrum och de svenska flygningarna blev fler. Sovjetisk press började skriva om att Sverige gick Natos ärenden.”

Sovjet visste naturligtvis om, att det svenska försvaret samarbetade med USA:s krigsallians Nato och alla dessa upprepade kränkningar och hot mot Sovjet, från Sveriges och Natos sida, gjorde att ryssarna till slut kände sig tvungna att markera – de fattade beslut om att skjuta ned spionplanet DC3:an och därefter Catalina-planet. Förmodligen hade de redan räknat ut, att ”alliansfria och neutrala” Sverige skulle bli tvungna att hemlighålla nedskjutningen för att Nato-samarbetet och vårt spionage, inte skulle bli känt för omvärlden.

Vi skall också komma ihåg, att vid den här tidpunkten pågick det kalla kriget mellan de två stormakterna (Sovjet och USA) för fullt och amerikanerna hade redan visat världen (och framförallt deras främsta hatobjekt – ryssarna) vilka fasansfulla handlingar de var kapabla till att utföra, i och med USA:s kärnvapen-bombningar mot det japanska folket under andra världskriget.

”I de första svenska pressmeddelandena om DC-3:ans försvinnande nämndes ingenting om misstanken att planet blivit nedskjutet, bland annat för att dölja det faktum att flygvapnet tillsammans med Försvarets radioanstalt (FRA) bedrev denna signalspaning. Representanter för Flygvapnet och Sveriges regering hävdade att planets besättning varit ute på en oskyldig navigeringsflygning i utbildningssyfte. Svensk press intog en hård antisovjetisk linje.”

Fem av besättningsmännen på den ”försvunna” DC3:an var alltså inte anställda av flygvapnet – de var anställda av FRA. Deras anhöriga blev beordrade av försvarsmakten, att hålla tyst om detta, ljuga för pressen och istället säga att männen var anställda inom flygvapnet.

Vissa källor och vittnesuppgifter hävdar dessutom, att det var nio stycken män ombord på planet, istället för åtta, som man hävdar officiellt. Den nionde mannen, förmodas i så fall ha varit en amerikansk underrättelseofficer. Anledningen till att denna uppgift om en nionde besättningsman har framkommit, är att det finns vittnesuppgifter om det, samt att antal fallskärmar som lastades ombord på DC3:an var nio stycken, istället för åtta.

”År 1956, då den sovjetiske ledaren Nikita Chrusjtjov träffade Sveriges statsminister Tage Erlander, erkände Chrusjtjov att sovjetiska jaktplan hade skjutit ner Tp 79:an. Denna information offentliggjordes dock inte för allmänheten eller till de anhöriga till de sammanlagt åtta personer som funnits ombord; tre från Flygvapnet och fem specialister från FRA. De anhöriga svävade helt i ovisshet om männens öde. Först 1991 tillkännagav Ryssland officiellt att planet skjutits ner av ett sovjetiskt jaktflygplan av typen MiG-15.”

Det råder tveksamheter om hur mycket information som den socialdemokratiska regeringen och statsminister Tage Erlander, egentligen erhöll av det svenska försvaret och hur mycket politikerna såg sig tvungna att mörka, ljuga om, i syfte att skydda försvarsmaktens agerande. Av vissa dokument, har man kunnat dra slutsatsen att svensk militär, försvarsmakten, FRA, flygvapnet, i många delar verkar ha handlat helt och hållet på eget bevåg, utan någon som helst politisk förankring. Ett exempel är, när den dåvarande flygvapen-chefen fattade eget beslut om att samla hela flygvapnet, efter ryssarnas nedskjutning av Catalina-planet, för att utföra en löjlig och förstås, fullständigt livsfarlig flygning, en så kallad manlig, militär ”styrkedemonstration” över Östersjön, med avsikt att minsann ”visa” ryssarna. 😉 Detta informerades statsminister Tage Erlander om först några dagar efteråt, då skadan redan var skedd.

”Det sovjetiska motivet för nedskjutningen var sannolikt dels att DC-3:an signalspanade åt GCHQ (den brittiska motsvarigheten till FRA/NBT) och NSA (den amerikanska motsvarigheten till FRA/NBT) och dels att DC-3:an var ett direkt militärt hot mot den nya kryssaren Sverdlov. Det kom helt enkelt för nära med kamera och signalspaningsutrustningen. Frågan om de återstående fyra besättningsmännen som inte fanns i vraket eller dess närhet är obesvarad.”

”1998 började dykaren och före detta flygvapenpiloten Anders Jallai intressera sig för DC-3:an. Han forskade efter nya ledtrådar i arkiv och intervjuade återigen inblandade nyckelpersoner för att om möjligt göra ett sista försök att finna vraket. Den 10 juni 2003 återfann de efter tre års sökande den nedskjutna Tp 79:an på 125 meters djup, 55 kilometer öster om Fårö, på internationellt vatten men i den svenska ekonomiska zonen. Senare på sommaren fann de även Tp 47:an, på en position 22 kilometer mer ostlig än den rapporterade nedslagsplatsen.”

Under natten mellan den 18 och 19 mars 2004 lyfte man under närvaro av press, sökgruppen och anhöriga upp resten av vraket på ubåtsräddningsfartyget HMS Beloss däck. Sedan tidigare hade kvarlevorna efter piloten Alvar Älmeberg påträffats. Vid närmare undersökningar, som bland annat genomfördes på Muskö, upphittades rester efter ytterligare tre besättningsmän samt diverse tillhörigheter. Flygplanets kropp uppvisade skotthål efter den sovjetiska beskjutningen.

Fyra personer ur FRA:s signalspaningsgrupp ombord kunde inte hittas i flygplanet eller på själva vrakplatsen. Utredningen kunde dock konstatera skador på de stolar dessa personer normalt satt i, som visar att personer befunnit sig i samtliga stolar vid nedslaget.”

Det finns mycket att läsa för er, om ni är intresserade av mer detaljerad information om Catalina-affären: 

https://sv.wikipedia.org/wiki/Catalinaaff%C3%A4ren

Anders Jallai:

http://www.jallai.se/dc-3catalinaaffaren/http://www.jallai.se/dc-3catalinaaffaren/

Här finns mer, mycket bra och detaljerad information om hur bl.a regeringen hanterade händelserna:

Klicka för att komma åt catalinaaff%C3%A4ren.pdf

Som ni säkert känner till vid det här laget, är dessutom alla anklagelser mot ryssarna om påstådda ryska ubåts-kränkningar i svenska farvatten genom åren, också en stor bluff. Efter att i alla år ha skyllt på ryssen, har det nu framkommit att alla ”ubåts-kränkningar” i svenska farvatten, förmodligen istället har utförts av USA, Storbritannien och Tyskland (Nato).

”I april 1983 presenterade Ubåtsskyddskommissionen sin rapport som konstaterar med stöd av bland annat bottenspår att en kränkning verkligen ägt rum och avser att Sovjetunionen i allt väsentligt måste ses som ansvarig för den misstänkta ubåten i Horsfjärden hösten innan. Ubåtsskyddskommissionen beskriver denna som en del en större operation mot Stockholms mellersta och södra skärgård som kan ha omfattat tre mer konventionella ubåtar och tre miniubåtar av ditintills inte känd typ eller sort. Regeringen överlämnar en protestnot till Sovjetunionen.”

”Enligt en dokumentär i Uppdrag Granskning i oktober 2007 genomfördes inte en enda av de misstänkta ubåtskränkningarna, förutom grundstötningen av U 137, av Sovjetunionen eller något annat land inom Warszawapakten, det mesta sägs tvärtom tyda på att det var Nato-ubåtar som kränkte svenskt territorium.” Enligt en uppföljande dokumentär i Uppdrag Granskning den 11 juni 2008 sägs det numera stå helt klart att de ubåtar som svenska försvaret jagade i Hårsfjärden i samtliga kända fall rörde sig om ubåtar från Nato, till exempel från Västtyskland, USA, och Storbritannien.”

Ambassadör Mattias Mossberg, huvudsekreterare i två ubåtsutredningar, har krävt att all sekretess kring ubåtskränkningarna måste hävas. Han pekar i likhet med uppgifter i SVT Uppdrag granskning på att det finns ”rapporter med tydliga indikationer om nationalitet, som inte pekar österut”. Uppgifter tydliggörs om att det skulle ha handlat om Natoubåtar, men att dessa rapporter inte redovisades. Även professor Ola Tunander anser efter en genomgång av tillgängliga fakta att de ubåtar som observerats kommer från Nato-länder och inte från Sovjetunionen, som Ubåtskommissionen påstått.”

Så hur kommer det sig att svenska makthavare inte ens drar sig för att ljuga, i syfte att utmåla ryssen som boven i dramat, som den opålitlige, krigiske, aggressive och manipulative diktatorn och som det största hotet mot Sveriges rikes säkerhet? Hur kommer det sig, att svenska makthavare samarbetar med och, åtminstone sedan andra världskrigets slut, de facto har samarbetat i hemlighet med terrorstaten USA och dess allierade (Nato), mot Sovjet/Ryssland?

Är det verkligen så klokt av Sverige (eller nåt annat land?), att samarbeta med den värsta terrorstaten genom tiderna – USA – och dessutom i modern tid bjuda in dessa krigs-galningar inklusive alla deras kärnvapen, för militära ”övningar” i vårt land, genom värdlandsavtalet med Nato? På vilket sätt har detta oerhörda förtroende för USA skapats och framför allt – vad har dessa bevisliga massmördare, terrorister, spioner, lögnare, krigsbrottslingar, torterare och tjuvar gjort för att förtjäna andra länders förtroende, överhuvudtaget?

”Lennart Bodström, utrikesminister mellan 1982-1985, menar att regeringen vilseleddes av ubåtskommissionen som påstod att ubåtarna kom från Sovjetunionen. Carl Bildt (M), som stod för den linjen, fick ett raseriutbrott när nya uppgifter presenterades.

Av kommissionens fem ledamöter var Carl Bildt, riksdagsman för moderaterna, den mest engagerade. Han var bland annat huvudförfattare till en rapport med titeln ”Möt ubåtshotet”, som moderaterna gav ut under valrörelsen 1982.

Carl Bildts roll under åren är intressant. I december 1990 påstod Carl Bildt att Sovjetunionen organiserat ett antal ”diversionsförband”, av vilka ett var avsett att användas mot Sverige. Under hela 1980-talet hade, enligt Bildt, under varje år tre omfattande operationer med upp till 22 sovjetiska ubåtar inblandade genomförts på svenskt territorium. Det verkade inte de svenska militära myndigheterna ha känt till, det ingick åtminstone inte i deras rapportering till regeringen.
Under de överläggningar mellan president Jeltsin och statsminister Bildt i början på 90-talet, som fördes vid den senares besök i Moskva, var de svenska påståendena om sovjetiska kränkningar ett huvudämne. Från svensk sida överlämnades ett ljudband med en 3 minuter och 47 sekunder lång inspelning av motorljud, som sades härröra från en sovjetisk ubåt, något som man från rysk sida förnekade.

 

 

 

Är USA verkligen lika ”fredliga, goda och ansvarsfulla” som de själva vill framställa sig?

Kärnvapen har använts två gånger i krig på vårt jordklot. USA är det enda land i världen som, än så länge, har visat sig vara tillräckligt galna att använda sina kärnvapen, i syfte att skada människor på det mest fruktansvärda sätt. USA är också det första land i världen som tillverkade och provsprängde kärnvapen 1945.

Den 6/8 och den 9/8 1945, fällde USA två av sina atombomber över två olika städer i Japan (Hiroshima och Nagasaki).

Det första amerikanska krigs-planet (”Enola Gay”) innehöll en atombomb som amerikanarna kallade ”Little Boy” och den släpptes över Hiroshima den sjätte augusti 1945. Det andra krigsplanet (”Bock´s Car”) innehöll en atombomb som amerikanarna kallade ”Fat man”, vilken släpptes över staden Nagasaki, tre dagar senare.

”Soldaterna i Enola Gay såg ner över Hiroshima efter att de släppt bomben från flygplanet. Staden hade försvunnit ur sikte och det enda som syntes var ett massivt svart sotmoln och starka eldsflammor. Vicepiloten, kapten Richard Lewis, kommenterade: ”Oh my God, what have we done?” Besättningen återvände till sitt läger och mottogs som hjältar.”

”Innan Little Boy fälldes över Hiroshima förekom protester från oväntat håll. Fysikern Leo Szilard på Met Lab i Chicago startade en namninsamling mot att använda atombomben mot Japan. Det visade sig att 83 % var för att demonstrera USA:s kärnkraftskapacitet innan man verkligen skulle använda en atombomb mot Japan. Szilards namninsamling hemligstämplades och offentliggjordes först på 1960-talet.”

”Besättningen i planet Bock’s Car, som fällde bomben över Nagasaki, och i det medföljande spaningsplanet såg någon minut efter att bomben fällts ett enormt eldklot slungas uppåt. Piloterna fick luta planen skarpt bakåt för att undvika att bli träffade. Fem tätt på varandra följande chockvågor skakade planen och ett radioaktivt moln vällde mot dem. Efter en dramatisk landning i Okinawa – knappt 25 liter bränsle fanns kvar i tanken – mottogs den skärrade besättningen av tomhet. Ingen var där för att ta emot dem; ingen ceremoni väntade.”

Harry S Truman, President i USA 1945-1953

”USA:s president Truman ville tvinga den japanska armén till kapitulation för att få ett snabbt slut på andra världskriget som rasade. Därför gav han order om att Japan skulle bombas med en atombomb. Samtidigt ville Truman visa Stalin vad USA hade i sin arsenal, även om Sovjetunionen för tillfället var en allierad.

Den 6 augusti 1945 lastades ett specialbyggt bombplan för att fälla atombomben, kallad Little Boy, över den japanska hamnstaden Hiroshima. Anfallet med det hittills i princip oprövade vapnet var lika mycket ett test, om det misslyckades gjorde det ju inget var tanken.”

Kärnvapnets historia

1945 USA skaffar kärnvapen

”Startskottet för det som kommit att kallas ”atomtidsåldern” var en plutoniumbomb, Trinity. Klockan 05:29:45 på morgonen den 16 juli 1945 detonerade bomben på provsprängningsområdet Alamogordo i New Mexiko, USA.”

1949 Sovjetunionen skaffar kärnvapen

”I USA utbröt vild debatt: om nu Sovjetunionen, kommunismens hemvist och den främsta motståndaren, hade kärnvapen – skulle USA då vara tvungna att skaffa sig kraftigare kärnvapen? 50-talet kom att bli ett decennium med våldsamma satsningar på kärnvapen.”

1952 Storbritannien skaffar kärnvapen

”Den första brittiska provsprängningen hade kodnamnet Hurricane och genomfördes på Montebello-öarna i västra Australien.”

”Max Kimber, en britt som deltog vid de brittiska provsprängningarna, har uttryckt: “There were hundreds of thousand of dead turtles on the beach. They had come up on the beach and been killed – obviously by the radiation. It was littered with turtles from one end of the place to the other.”

1957 sprängde Storbritannien sin första vätebomb. 1958 inledde de ett samarbete med USA och alla brittiska tester utfördes efter det i Nevadaöknen, USA.”

1964 Kina skaffar kärnvapen

”År 1964 detonerade Folkrepubliken Kina sin första atombomb i Lop Nur i Gobiöknen.”

60- och 80-talet Kalla kriget

”Under kalla kriget pågick en intensiv kapprustning mellan USA och Sovjetunionen. Staterna spionerade på varandras kärnvapenarsenaler och varje gång den ena misstänktes ha ökat sina arsenaler eller skaffat en ny typ av kärnvapen, följde den andra efter och överträffade gärna fienden några snäpp.

Det ledde till en kapprustning som varken USA eller Sovjet kunde sätta stopp för, eftersom risken fanns att fienden skulle ha fler och starkare kärnvapen. Båda staterna hade kärnvapen riktade mot varandra, redo att avfyras inom loppet av några minuter.

1962 var världen på randen av ett kärnvapenkrig under Kubakrisen. Kapprustningen nådde sin absoluta topp 1986 då de två stormakterna tillsammans hade 70 500 kärnvapen. Den sammanlagda sprängkraften hos dessa vapen är nästan omöjlig att förstå.”

1986 Israels kärnvapenprogram avslöjas

”Israels kärnvapenprogram och kärnvapeninnehav kom att avslöjas 1986 av den israeliska kärnfysikern Mordechai Vanunu för brittisk media. Efter avslöjandet kidnappades han och fängslades av Israel. Vanunu tillbringade 18 år i fängelse, varav 11 år i isoleringscell. Han släpptes 2004, men med strikta restriktioner i rörelse- och yttrandefrihet. Vanunu har av många kommit att hyllas internationellt som en sanningens hjälte och “whistleblower”. Men betraktas av Israel som en förrädare och galenpanna.”

1998 Indien och Pakistan provspränger

”Indien hade redan 1974 genomfört vad regeringen själva kallade en ”fredlig” provsprängning, som kallades Smiling Buddah.”

”Senare samma månad genomför Pakistan en provsprängning, med motiveringen att de kände sig tvungna på grund av Indiens provsprängning”

2006 Nordkorea provspränger

”Testet fördömdes kraftigt av det internationella samfundet och FN:s säkerhetsråd beskrev provsprängningen som ett “klart hot mot internationell fred och säkerhet”.”

Kärnvapen i modern tid

Det finns idag nio stycken länder som vi vet, innehar kärnvapen. De är:

USA

Ryssland

Frankrike

Kina

Storbritannien

Indien

Pakistan

Nordkorea

Israel

”Utöver de nio kärnvapenstaterna så finns det i dagsläget amerikanska Nato-kärnvapen utplacerade i Belgien, Tyskland, Italien, Nederländerna och Turkiet. Det finns även kärnvapen ombord på örlogsfartyg på internationellt vatten.”

Snabbfakta om kärnvapen

Visste du att:

• Kärnvapen har sprängts över Hiroshima och Nagasaki. Och 2000 gånger till.
• Kärnvapenstaterna är skyldiga att nedrusta sina kärnvapen. USA spenderar 1000 gånger så mycket på att modernisera och underhålla sina, än på att nedrusta dem.
• Ett års kärnvapenutgifter motsvarar kostnaden av 14 år av FN:s fredsbevarande verksamhet.

”Kärnvapen är det enda massförstörelsevapen som ännu inte har förbjudits genom ett internationellt avtal. Det finns två internationella avtal hänvisas till, det första är icke-spridningsavtalet, Nuclear Non-Proliferation Treaty, NPT, som reglerar frågor kring kärnvapenspridning och nedrustning. NPT trädde i kraft 1970. Det andra avtalet är det fullständiga provstoppsavtalet, Comprehensive Nuclear Test Ban Treaty, CTBT, som reglerar frågor kring provsprängningar av kärnvapen.”

Sjuka fakta om kärnvapen

• Internationell humanitär rätt förbjuder vapen som orsakar överflödiga skador eller onödigt lidande. Kärnvapen kan döda hundratusentals människor på 10 sekunder.
• 1800 kärnvapen står redo att avfyras inom loppet av några minuter. Deras sprängstyrka motsvarar 100 000 Hiroshimabomber.
• Än idag behandlar sjukhus i Hiroshima strålskadade och dokumenterar nya sjukdomar hos överlevare. Och deras barn.
• Av de kärnvapen som står utplacerade i världen är det minsta stort nog att utplåna Vatikanstaten.
• Om världens största kärnvapen sprängdes över Eiffeltornet i Paris skulle blixten synas i Berlin och fönsterrutorna skallra i London.
• FN:s årsbudget för nedrustning är 10 miljoner dollar. Det är vad kärnvapenstaterna spenderar varje timme på modernisering av sina kärnvapen.
• Bara presidenten har rätten att avfyra USA:s kärnvapen. Reagan tappade koden på golvet. Clinton glömde den på ett möte. Ford glömde den på flyget. Carter lämnade in den på kemtvätt.
• Fram till 1977 var det hemliga lösenordet för att avfyra USAs kärnvapen: 00000000.

 

Sexualpolitiken, del 2

Fortsättning på Sexualpolitiken, skriven av Kate Millet.

Tyskland:

”Regeringar som vill manipulera med befolkningstillväxten har två vägar att välja på: man kan antingen göra moderskapet behagligt och eftersträvansvärt, eller också göra det oundvikligt. Att sprida upplysningar om preventivmedlen och dess användning, var direkt farligt i nazitidens Tyskland och betraktades som en straffbar handling, till och med hos läkare. Samtliga mödravårdskliniker som delat ut preventivmedel, stängdes efter maktövertagandet. I fortsättningen rådde strikt förbud mot all reklam och försäljning av preventivmedel, annat än med särskilt tillstånd.

Ändå såldes kondomer öppet i preventivmedelsautomater i Berlin. Förhållandet kan verka inkonsekvent. Men det var det faktiskt inte, för dessa kondomer betraktades inte som preventivmedel, utan som ett slags ”förebyggande hälsovård”, avsedda att skydda den manliga befolkningen, och särskilt då soldater och militärer, mot nedsmittning med könssjukdomar.

Aborter blev ytterst farliga ting som straffades mycket hårt; en lag från maj 1933 stadgade till och med om fängelsestraff för medhjälp att skaffa abort. Såvida man inte kunde misstänka ärftliga missbildningar etc, vilket i allmänhet betydde ”icke-ariskt blod”, måste varje havandeskap föras fram till barnafödandet.

Homosexualiteten fördömdes i skarpa ordalag, och det förekom flera utrensningar av homosexuella inom krigsmakten, trots att kapten Röhm, vars homosexualitet var allmänt känd, satt kvar som chef för SA ända till ”de långa knivarnas natt” 1934. Samtidigt gav den nazistiska mannakulturens virilitetskultur, dess tonvikt på ”ledare” och manssamhälle, en egendomlig anstrykning av undertryckt homosexualitet av neurotiskt antisocial och sadistisk typ åt hela den nazistiska eran.

De nazistiska Männerbundes manshuskultur innebar något som i hög grad påminde om statsunderstödda avvikelser. Både prostitution och pornografi var förbjudna, ineffektiva förbud som byggde på puritanska skäl och ingalunda på några ekonomiska eller humanitära överväganden; båda gjordes till speciella privilegier för SS-ledare och andra gynnade nazistiska funktionärer.

På sina håll ägnade sig poliser med iver och intresse åt att genomdriva ett förbud för kvinnor att röka offentligt och dr Krummacher utfärdade ett edikt, som förbjöd allt användande av kosmetika. Under tiden blomstrade dubbelmoralen för fullt och en reglerad och polisövervakad prostitution betraktades som en oundviklig nödvändighet i en militärstat, så länge denna ”gatubild” bara inte verkade alltför uppskakande på oskyldiga tyska ungdomar.

Fruktsamheten betraktades som något så värdefullt att om en äkta makes snedsprång ledde till en illegitim avkomma, ansågs han inte ha gjort sig skyldig till äktenskapsbrott i lagens mening. Ogifta kvinnor ansågs ha gjort sig skyldiga till ett högst obetydligt litet snedsprång om de födda nya barn åt staten, medan en gift kvinna som födde barn åt en annan far än hennes egen make ingalunda ansågs ha kommit med ett förlåtligt litet bidrag till landets befolkningsöverskott. Varenda detalj i de nazistiska reglerna för det sexuella livet, inklusive den där maskulina anstrykningen av nyhedendom, stod som ytterligare inslag i något som lämpligen skulle kunna beskrivas som en statligt stödd och juridiskt genomdriven sexuell kontra-revolution.

Hitlers uttalande i Mein Kampf om att ”syftet med flickornas fostran måste undantagslöst vara deras roll som blivande mödrar”, rymmer en alldeles speciell ironi när man tänker på den intima förbindelsen mellan befolkningstillväxten och en militärstats ambitioner; det gäller ju där att skaffa fram så många barn som möjligt, som kan dö för sitt land.”

Sexualpolitiken, del 1

Med tanke på det så kallade ”samhällsklimatet” i både Sverige och övriga delar av världen idag, tänkte jag publicera några väl utvalda och mycket intressanta delar ur boken ”Sexualpolitiken” av Kate Millet. Rekommenderas varmt, även om jag nog skulle våga påstå att boken inte är direkt lättläst. Det här är viktig kunskap!

Tyskland:

”Kvinnorörelsen hade kommit igång sent i Tyskland. Sina första, mera skönjbara framsteg där, gjorde den först under 1900-talets första decennium. Fem år innan nazisterna kom till makten hade den organiserat flera miljoner tyska kvinnor i ett stort kvinnoförbund, uppdelat på fyra stora avdelningar. År 1928, det är då detta stora förbund bildades, framstod kvinnorörelsen som en stark och väl-försvarad fästning.

Men nazismen genomförde stormningen av denna fästning mycket metodiskt. Den splittrade, infiltrerade, genomförde tvångsval och tog hand om de ledande posterna, rensade ut de feministiska ledarna från rörelsen och ur det offentliga livet över huvud taget, och förde sedan in kvinnoorganisationerna i de nazistiska fållorna, underställda partiet, i sådana organ som Frauenorden, Frauenschaft och så småningom Frauenfront (som några år senare döptes om till Frauenwerk), organisationer som skenbart leddes av en Führerin och andra antifeministiska kvinnliga kollaboratörer (samarbetar med fienden), men i själva verket kontrollerades av partiet närstående män som Krummacher och Hilgenfeldt. Cirka 6 till 8 miljoner kvinnor kunde mobiliseras för partiets syfte inom Frauenwerk, redo att utnyttjas på det sätt som passade den nazistiska staten allra bäst.

Kvinnornas roll i Tyskland var avsedd att helt karakteriseras av de båda orden Kinder och Küche (barn och kök), kvinnan skulle med andra ord helt ägna sig åt moderskapet och familjen, men samtidigt kom kvinnorna att i stor utsträckning stå för arbetsstyrkan på verkstadsgolven i de fabriker som betjänade och tillverkade den tyska krigsmaskinen, i varje fall i början och intill dess man började dryga ut deras antal med östeuropeiska slavarbetare.

All den intensiva propagandan om äktenskap, det heliga moderskapet och hemmet till trots, steg faktiskt antalet förvärvsarbetande kvinnor, också ute-arbetande mödrar, under hela den nazistiska tiden, alltifrån 1933 och framåt. Detta är i och för sig föga märkligt, eftersom antalet förvärvsarbetande kvinnor steg över hela världen under denna period, en ökning som därtill förefaller helt naturlig med tanke på hur den högre utbildningen nu hade öppnats också för kvinnorna.

Men i det nazistiska Tyskland kom år 1933 ett regeringsdekret som stipulerade att bara tio procent av de universitetsstuderande skulle få vara av kvinnligt kön; i gymnasierna stod flickorna bara för en tredjedel av eleverna. Dessa proportioner ligger avsevärt lägre än man borde ha rätt att vänta sig med tanke på de snabba framsteg kvinnorörelsen dessförinnan hade gjort i Tyskland; Tyskland låg här långt efter både England och Förenta Staterna.

Själva grundsyftet med den nazistiska ideologin på denna punkt var inte, som man hävdade utåt, att kvinnan skulle återföras till hemmet, utan ”att rensa bort kvinnorna från de akademiska yrkena och placera dem i lägre betalda sysselsättningar istället”. Vid ett möte med den nazistiska medicinal-styrelsen i december 1934, förklarade dr Wagner, lärarkårens av partiet utsedde ledare, inför en blandad publik av både män och kvinnor:

 – ”Vi kommer att strypa den högre utbildningen för kvinnorna”.

De feministiska röster som fortfarande höjdes tystades ner den ena efter den andra. Sedan den nya regimen tagit makten utfärdades ett snabbt förbud mot kvinnliga domare, och år 1936 utestängdes kvinnorna från samtliga juridiska ämbeten och befattningar inom rättsväsendet. Riksdagen hade trettio kvinnliga ledamöter när nazismen kom till makten – år 1938 fanns det inte en enda. 

Detta var alltså ett försök att rensa ut kvinnorna från arbetslivets högre nivåer (vilket också genomfördes i stor skala, genom lagstiftning mot ”dubbelinkomst-familjer” och direkt avskedande av kvinnor, både gifta och ogifta), så att kvinnorna när de återkallades till arbetsmarknaden igen, skulle vara nöjda med och acceptera den lägre status som tjänande syster och okvalificerad hjälpare, som tilldelats dem som hjälptrupper till statens stora maskulina projekt.

Inrikesministern dr Wilhelm Fricks politik var både klar och entydig, ideologiskt lika väl som samhällsekonomiskt:

– ”Modern bör ha möjlighet att helt ägna sig åt sina barn och sin familj, hustrun att helt ägna sig åt sin man. Ogifta flickor bör hålla sig till sådana sysselsättningar som lämpar sig för kvinnokönet. Vad övriga yrken angår, bör de helt överlåtas åt männen.”

Den tyske mannen hölls lojal och på gott humör genom att få tillträde till alla de poster och befattningar som tidigare innehafts av de mängder med kvinnor som avskedades under nazismens första år vid makten, och därmed skulle han också visa sig beredd att träda in i armén när ”krigsansträngningarna” ökade, samtidigt som kvinnan, ordentligt kuvad så att hon var medveten om sitt ringa värde och sin låga ställning, tvingades klara det allt hårdare arbetet på hemmafronten.

Gottfried Feder, en av partiets grundläggare och stora ”tänkare”, gav denna definition på feminismen för massorna:

– ”Juden stal kvinnan från oss genom könsdemokratin i dess olika former. Vi unga måste nu dra ut och döda draken, så att vi kan återfå det heligaste av allt, kvinnan som jungfru och tjänarinna.”

Redan i Mein Kampf hade Hitler förklarat att ”den tyska flickan är ett statligt subjekt och blir statlig medborgare först sedan hon gift sig”. Nazisternas ursprungliga program krävde bland annat avskaffande av den kvinnliga rösträtten och när regimen kom till makten, inskränktes också den kvinnliga rösträtt som garanterats i Weimarförfattningen år 1919, eftersom det ingick i den nazistiska politiken att utesluta kvinnorna ur det offentliga livet och från alla allmänna ämbeten.

Den nästan mytiska idealiseringen av det kyska moderskapet är ett synnerligen effektivt medel, inte bara när det gäller att likställa sexualiteten med avlandet (vilket ytterligare underlättades genom det nazistiska förbudet mot preventivmedel och aborter), utan också när man strävar efter att helt undertrycka och hämma den kvinnliga sexualiteten över huvud taget och göra om den till en statsdirigerad barnalstringsprocess för ofta mordiska statliga syften.

Som svar på de angrepp Tyskland utsattes för, av både den internationella kvinnorörelsen och från liberalerna i väster för sitt sätt att behandla sina kvinnor, försvarade Hitler sin nya stat mot anklagelsen för att ”vi skulle ha infört en tyrannisk reglementering av kvinnorna”:

– ”Ute i världen säger man: ”Jo för all del, männen! Men kvinnorna kan inte dela er optimism. De är förtryckta, förtrampade och förslavade. Ni vägrar att ge dem någon som helst frihet, några som helst lika rättigheter med männen.”

Men på det svarar vi, att det ni betraktar som ett ok, det upplever andra som en välsignelse. Det några ser som en himmel, det är för andra människor ett helvete… Jag får ofta höra att ”ni vill driva bort kvinnorna från yrkeslivet”. Inte alls, vad jag strävar efter är bara att skapa bästa möjliga förutsättningar för alla att grunda en familj och få barn, därför att det är vad vårt folk behöver mer än någonting annat.”

Ledarinnan fru Scholtz-Klink bidrog med en förskrämd förklaring om att den tyska kvinnans enda arbetsuppgift är att tjäna den tyske mannen – ”att sköta hemmet” och ta hand om ”mannens omvårdnad till kropp, själ och sinne” hela hans liv igenom, ”alltifrån det ögonblick han föds tills han drar sitt sista andetag.”

Den nazistiska staten vidtog en rad åtgärder för att stödja och garantera denna familj som i andra länder oftast bara stod som brännpunkten för diverse propaganda, angrepp eller sorgset ylande framtidsspådomar. Naziregimen införde en särskild ungkarlsskatt på ogifta personer av båda könen, och den 1 juni 1933 infördes de infama (skamliga) äktenskapslån som kom att gälla för en tredjedel av de äktenskap som i fortsättningen ingicks i Tyskland och stadgade om skatte- och ränteavskrivningar för varje nytt barn som föddes i äktenskapet. Det var kvinnorna som tog lånet, men det betalades ut till männen. Fruarna i de familjer som tagit dessa lån hade inte rätt att arbeta, såvida inte maken kunde bevisa att familjen levde i armod och var berättigad till understöd. Denna lag förde under åren 1933-1935 ut 800 000 kvinnor från arbetsmarknaden.”

Fortsättning följer….

 

Kvinnors ”köns-kyla”

Det faktum att heterosexuella kvinnors orgasm-förmåga drastiskt minskar, då de har sexuellt umgänge med män, är väl känt i både nutid och dåtid men det är ett faktum som det inte pratas om särskilt ofta. Man diskuterar i alla fall sällan, vad de verkliga orsakerna till detta kan vara. I modern tid, verkar det dock bli allt vanligare att sexologer pekar på det uppenbara, dvs vikten av klitorisstimulans.

De flesta kvinnor får orgasm under onani men betydligt mer sällan orgasm, vid sexuellt umgänge med män. Det är uppenbart, att detta beror på att heterosexuella män (och vissa kvinnor) lever i vanföreställningen, att de flesta kvinnor skall kunna få orgasm, bara av en mans penetration. Så är alltså inte fallet – majoriteten av alla kvinnor kan inte få så kallade ”vaginala orgasmer” och behöver därför klitorisstimulans för att få orgasm men samtidigt är penetrerande samlag den absolut vanligaste sexuella praktiken bland heterosexuella par.

Det är rent absurt, horribelt och faktiskt riktigt skrattretande hur man i både nutid och dåtid, har försökt att finna diverse märkliga ”förklaringar” till hur det kommer sig, att kvinnor sällan får orgasm vid penetrerande samlag med män. Problemet har alltid lagts över på kvinnan, som om det skulle vara något ”fel” på kvinnor som inte kan få orgasm på annat sätt än det fullt normala för kvinnor, dvs genom stimulans av klitoris.

En kvinna skriver år 1940 till RFSU (Riksförbundet för sexuell upplysning) och frågar varför hon inte får orgasm vid samlag med sin make. RFSU svarar, att hennes ”köns-kyla” troligen inte har så djupa rötter och att hon nog bara behöver lite mer tid för att ”tina upp”. RFSU menade även, att kvinnors rädsla för graviditet, kunde vara en vanlig orsak till kvinnors ”köns-kyla”, då de hade sexuellt umgänge med män. Här skall vi komma ihåg, att det inte fanns några andra alternativ för kvinnor på den tiden att utöva sin sexualitet, än att göra det med män. Föreställningen om att onani var skadligt, levde kvar långt in på 1900-talet (det ansågs alltså skadligt för kvinnor att stimulera klitoris), homosexualitet var förbjudet i lag och majoriteten av alla kvinnor hade inga andra val, än att dela sina liv (och därmed sin sexualitet) med män. 

Ordet ”köns-kyla” var dåtidens populära beteckning på det mer kliniska ordet ”frigiditet”. ”Frigid” betyder ”kall” på latin och ”kall” i det här sammanhanget, var samma sak som ”frånvaro av sexuella känslor och/eller oförmåga till orgasm”.

En engelsk manlig läkare vid namn William Acton hävdade år 1857:

”Jag skulle vilja säga att majoriteten av kvinnorna (lyckligtvis för dem) upplever inga sexuella känslor av något slag. Det som bland män är vanligt, gäller för kvinnor bara undantagsvis.”

Acton menade, att det förvisso fanns undantag, t.ex kvinnor som var ”sinnessjuka nymfomaner” men det rådde ingen tvekan om, att den sexuella känslan hos majoriteten kvinnor var slumrande och, då den eggades, mycket svag jämfört med mäns.

Som jag skrev i föregående inlägg, förändrades den manliga bilden av Kvinnan som asexuell, under början av 1900-talet. Nu ansåg man att Kvinnan hade förmåga till orgasm och sexuella känslor och detta etablerades inom den (manliga) medicinska litteraturen. Med anledning av denna manliga, nyvunna insikt 😉 om kvinnlig sexualitet, hamnade även kvinnors så kallade ”frigiditet” och ”köns-kyla” i fokus. Tidens (manliga) sexologer var eniga om att köns-kyla bland kvinnor, var ett utbrett och allvarligt problem men uppgifterna om hur stort problemet egentligen var, varierade.

En man vid namn Wilhelm Stekel, hävdade att 40-50 % av alla kvinnor var frigida. Andra män hävdade att det rörde sig om 20 % och vissa menade att den egentliga siffran var 80-90 %. Att uppgifterna varierade så stort, beror sannolikt på att kvinnors påstådda frigiditet definierades på olika sätt av de här männen – brist på sexuell lust, oförmåga att få orgasm eller oförmåga att få orgasm under (penetrerande) samlag med män.

År 1937 skriver ännu en kvinna till RFSU (nedkortat):

”Jag är 27 år och har varit gift i 3 år. Under denna tid har jag inte haft någon glädje av vårat könsumgänge. Jag är skild nu. Det kom till stor del an på min motvilja för samlaget. Jag har inte velat säga hur kall jag är, utan har låtsats en värme som jag aldrig känt.”

RFSU svarade kvinnan, att köns-kyla drabbar cirka 60 % av alla kvinnor, att hon inte behövde oroa sig och att köns-kyla bland kvinnor i regel beror på ”hämningar, vilka har orsakats av en sexualfientlig uppfostran”.

Flera hundra kvinnor skrev varje år till RFSU med frågor om frigiditet och ett växande antal uppsökte rådgivningsbyråerna. RFSU gav även ut en broschyr som vände sig till ”gifta (hetero-) par som älskade varandra och levde i varaktig förbindelse”, vilket sades vara en ”förutsättning för gemensam kärlekslycka”.

RFSU hävdade på den tiden, vilket vi tyvärr ser att sexologer gör även i modern tid, att kvinnors påstådda köns-kyla/frigiditet (oförmåga till orgasm) vid sexuellt umgänge med män, främst hade ”psykologiska orsaker”. RFSU menade att ”ångest” hindrade kvinnan att ”ge sig hän, ge upp självkontrollen och smälta samman med mannen”. ”Sexualfientlighet” ansåg RFSU, skulle kunna vara en bidragande orsak till kvinnors frigiditet precis som ”traumatiska upplevelser” och/eller rädsla för graviditet. RFSU vände sig dock emot de många ”missförstånden” som spreds i samhället om kvinnors frigiditet, t.ex myter om att kvinnors oförmåga till orgasm vid samlag med män, skulle kunna bero på något ”anatomiskt eller medicinskt fel på hennes könsorgan”, att kvinnan ”onanerat” eller ”haft många och tidiga sexuella förbindelser”.

Det hände mycket sällan, att RFSU påtalade för kvinnor att de kunde få orgasm, om klitoris stimulerades under samlaget med mannen. Sällan ville man att gå in på själva detaljerna kring hur kvinnlig orgasm uppstår. Sigmund Freuds idé under 1800-talet, om den så kallade ”vaginala orgasmen”, dvs hans befängda idé om att kvinnans lust skulle ”flyttas över” från klitoris till vaginan, var något som RFSU sällan valde att informera kvinnor om. 

De oftast manliga ”förklaringarna” till kvinnors så kallade frigiditet, eller som det oftast handlade om – oförmåga till orgasm och sexuella känslor under sexuellt umgänge med män, var många och ofta mycket fantasifulla:

Brist på/förbud mot preventivmedel, rädsla för graviditet hos Kvinnan, relationsproblem, psykiska problem och ångest hos Kvinnan, sexualfientlighet hos Kvinnan, ”fel” på Kvinnans anatomi/vagina, kvinnlig onani, traumatiska upplevelser hos Kvinnan etc. Det fanns även de som framförde, att kvinnors bristande sexuella lust och bristande orgasmförmåga, vid sexuellt umgänge med män, skulle kunna bero på Kvinnans underordning i samhället.

En annan orsak till kvinnors påstådda frigiditet, sades kunna vara mäns ”köns-svaghet”, vilket var samma sak som manlig impotens eller som oftast avsågs med uttrycket – ”för tidig” utlösning. Kvinnan ansågs vara långsam i den sexuella reaktionen medan mannen var snabb. Detta, menade man, skulle kunna orsaka kvinnors uteblivna orgasmer vid sexuellt umgänge med män. Mäns könssvaghet ansågs, till skillnad från kvinnors frigiditet, inte ha några psykologiska orsaker. Medicinska grunder ansågs ligga bakom mäns så kallade könssvaghet, t.ex hög ålder, sjukdom eller hormonbrist.

Ni vet, och jag vet, att de här vanföreställningarna om kvinnlig orgasm och kvinnlig sexualitet, frodas än idag. Många män lever kvar i vanföreställningen, att deras runkande i kvinnors vaginor (eller till och med anus), i sig och allena, skall kunna ge alla kvinnor orgasm och sexuell tillfredsställelse. Många kvinnor lever kvar i samma vanföreställning. För majoriteten av alla kvinnor, fungerar inte detta, då majoriteten av alla kvinnor aldrig kommer att uppleva några så kallade ”vaginala orgasmer”. Kvinnor får orgasm genom att klitoris stimuleras. Det är det ”normala” sättet för kvinnor att få orgasm, om vi definierar ordet ”normalt” som ”de allra flesta” eller ”majoriteten”.

Så hur kommer det sig, att man (läs:män) i dåtid och nutid och på ett så löjligt sätt, har undanhållit information om kvinnlig orgasm, hur den uppnås och hur avgörande klitoris är, för kvinnors sexuella tillfredsställelse? Hur kommer det sig att man (läs: män) har hittat på de mest fantasifulla ”förklaringar” till varför väldigt många kvinnor inte får orgasm, vid penetrerande samlag med män? Kvinnor, som samtidigt inte har några som helst problem att få orgasm på egen hand vid onani, då de stimulerar klitoris? Problemet hade ju varit, och är ju, lätt som en plätt att råda bot på – ständig klitoriskontakt.

Vi feminister menar att detta är, och alltid har varit, ett sätt att försöka anpassa den kvinnliga sexualiteten till den manliga sexualiteten. Ett sätt att göra kvinnlig sexualitet ”gemensam” med manlig, i syfte att få kvinnor och män att tro att deras respektive sexualitet är beroende av varandra, för att ens kunna tillfredsställas. Eller åtminstone i syfte att få kvinnor att tro, att kvinnlig sexualitet är beroende av en mans snopp, för att ens kunna tillfredsställas. När en mans snopp- runkande i Kvinnans kropp, av fullt naturliga och biologiska skäl, inte räcker till för att tillfredsställa Kvinnan sexuellt, görs detta till ett problem för Kvinnan – då skapar man en föreställning om att hon är ”onormal”, ”psyk-sjuk” eller ”frigid”. Allt detta är så jävla absurt, att jag inte riktigt vet vad jag skall likna detta med?

Ponera att vi kvinnor sprider föreställningen, att män skall få orgasm/utlösning, bara genom att ge oss kvinnor oralsex? Om vi har det sexuellt skönt och får orgasm, så måste ju även män per automatik, ha det lika skönt som vi och också få orgasm, helst samtidigt?

– ”Åh vad skönt du gjorde det för mig, gubben! Det gick för mig nu när du slickade mig. Gick det för dig också?”

Maken:

– ”Öh, näe…?”

– ”Men du är ju för fan frigid och onormal! Du måste söka psykolog-hjälp för att råda bot på ditt problem att du inte får orgasm när du slickar mig. Det kan vara något traumatiskt, bero på ångest eller så är du bara sexualfientlig och hämmad.”

 

 

 

 

Sex-historia

Förr i tiden var människans och framför allt Kvinnans sexualitet mycket skam/skuld – och tabu-belagd och informationen/forskningen om kvinnlig, respektive manlig sexualitet, var antingen obefintlig, mycket sparsam och/eller rent av undermålig och till och med ett rent manligt påhitt, i många fall. Som på alla andra områden i samhället, var det män som bedrev forskningen och som i så många andra fall, forskade många män snarare i syfte att bevisa en manlig tes, än för att få fram fakta och sanning.

Före 1700-talet:

Före 1700-talet uppfattades Kvinnan som lik mannen. Kvinnans kropp ansågs visserligen som mindre fulländad än mannens men inget avgörande skilde könen åt, trodde män på den tiden. Kvinnans könsorgan var likt mannens men vänt inåt, dvs män trodde att kvinnans vagina motsvarade mannens penis. Idag vet vi, att mannens penis i sjäva verket motsvarar Kvinnans klitoris.

Under 1700-talet:

På 1700-talet började dåtidens män istället betona könens olikheter. Nu antog de, att Kvinnan var helt olik mannen. Enligt den äldre manliga uppfattningen, hade både Kvinnan och mannen säd som blandades vid heterosexuella samlag och Kvinnans orgasm var en förutsättning för att hon skulle kunna bli gravid, trodde män. Denna manliga uppfattning tillbakavisades på 1700- och 1800-talen men samtidigt förpassades kvinnans orgasm mer eller mindre ur (den manliga) litteraturen. Fram trädde istället en bild av Kvinnan som asexuell, eller med en mycket svag sexuell drift.

Den asexuella Kvinnan blev under perioden den ”normala” Kvinnan men samtidigt frodades en annan manlig föreställning om Kvinnan – den ”liderliga” Kvinnan, ”fresterskan”, ”nymfomanen” – ofta prostituerad och ur underklassen. Det rådde dock ingen tvekan om, att den sexuella känslan hos majoriteten av kvinnor var mycket svag jämfört med mäns. Samtidigt frodades en föreställning om att onani var skadligt, så långt som ända in på 1900-talet. Kvinnans sexuella känslor ansågs alltså svaga, bara i det sexuella umgänget med män (det för övrigt enda tillåtna sättet att utöva sin sexualitet på den tiden). Om Kvinnans egen sexualitet, orgasm, onani och sexuella lust, visste dåtidens män mycket lite/ingenting alls.

1800-tal, 1900-tal:

En mycket känd man, Sigmund Freud (1856-1939) drev sin tes om att ”klitoris sitter fel”. Han menade att Kvinnans klitoris borde ha suttit inne i Kvinnans slida, för att bättre passa den manliga sexualiteten och den manliga penetrationen. Det vore bättre för det heterosexuella samlaget, menade Freud, om Kvinnan kunde lära sig att få orgasm, enkom av en mans penetration. Freud visste alltså det vi vet idag, i modern tid, dvs att klitoris är vägen till Kvinnans sexuella njutning/orgasm, men Freud menade att kvinnor måste ”lära sig” att få vaginala orgasmer istället för klitoris-orgasmer, eftersom detta passade den manliga sexualiteten och framför allt heterosexualiteten, bättre.

Tidigt 1900-tal:

Den asexuella Kvinnan ersattes i början av 1900-talet av en ny Kvinna. Män framställde nu Kvinnan som en sexuell varelse med begär och förmåga till njutning. Den ”normala” Kvinnan hade nu sexuella känslor och fick orgasm. Tidens manliga sexologer visade nu stort intresse för Kvinnans sexualitet. En av de mest kända, den engelska läkaren Havelock Ellis, hävdade att Kvinnans sexualitet var ”slumrande och i behov av att mannen väckte den” åt henne. I det normala samlaget, menade denne man, skulle Kvinnan vara passiv medan mannen skulle vara aktiv och med ”fast hand leda henne mot tillfredsställelse, som en lärare leder sin elev”.

Ellis bok ”Det fulländade äktenskapet” fick stor spridning och blev en av 1900-talets allra största succéer i sexhandboks-genren. Att de flesta kvinnor kände motvilja mot sexuellt umgänge med män, erkände Ellis men han ansåg att Kvinnan måste ”tränas till att låta elementet smärta bli en del av njutningen”. Mannen i sin tur skulle tränas i att ”kurtisera” Kvinnan så att hennes ofrivilliga motstånd gav vika – för eftersom hennes passivitet och motstånd av naturen verkar upphetsande för mannen, måste det ju förr eller senare ge vika.

En annan man, den holländske läkaren Theodor van de Velde, spred ungefär samtidigt sin tes om att sexualitetens plats är inom äktenskapet, att den normala sexualiteten är heterosexuell och att ett gott sexualliv är avgörande för den heterosexuella äktenskapliga lyckan. Van de Velde menade, att det ultimata heterosexuella samlaget, avslutades med samtidig orgasm för mannen och Kvinnan. Till skillnad från Ellis, menade Velde att det var positivt för samlaget, om Kvinnan var aktiv istället för passiv.

I de, av män skrivna sexual-handböckerna från tidigt 1900-tal, stod nästan alltid äktenskapet mellan man och Kvinna i fokus. Det var det gifta paret av olika kön, som skulle invigas i sexualitetens och kärlekens konst, få kunskap om erogena zoner och det heterosexuella samlagets korrekta utförande. Samlaget mellan man och Kvinna, utmålades som en lek, där mannen och Kvinnan skulle locka och reta varandra mot en stegrad lust och en samtidig orgasm. Idealet var ömsesidighet och njutning. Ett nytt manligt ideal utformades på 1920-talet, där erotiken skulle införlivas i äktenskapet mellan man och Kvinna, istället för att vara något man (och då främst män) sökte utanför äktenskapet.

Sexual-reformen under tidigt 1900-tal:

RFSU är ett svenskt exempel på alla de sexualreform-rörelser som växte fram i Europa och USA under tidigt 1900-tal. Förbundet bildades år 1933 av en kvinna vid namn Elise Ottesen-Jensen, tillsammans med en grupp läkare och företrädare för fackliga organisationer. Bland medicinarna fanns män som Gunnar Inghe, Gustav Jonsson och Nils Nielsen som också hade börjat ge ut ”Populär tidskrift för sexuell upplysning”. RFSU är/var en organisation för ”sexuell upplysning”.

RFSU krävde, under tidigt 1900-tal, att sexualundervisning skulle införas i skolan och att rådfrågningsbyråer upprättades över hela landet. Vidare krävde man att preventivlagen skulle slopas (sedan 1910 fanns en lag som förbjöd upplysning om preventivmedel) och att kvinnor skulle ha rätt till abort, om de exempelvis var sjuka eller levde under svåra sociala förhållanden. Makt-män på den tiden, hade lagstiftat om att abort skulle vara förbjudet för kvinnor, undantaget vissa medicinska aborter. RFSU krävde även, att homosexuella kontakter skulle bli lagliga och avkriminaliseras. Frågor om reproduktion stod i fokus för RFSU, snarare än frågor om sexuell lust, kåthet och sexuell njutning. Det främsta målet var, att kvinnor och män skulle få kontroll över barnafödandet.

Det är lätt för kvinnor i modern tid, att föreställa sig levnadsförhållandena som dåtida kvinnor tvingades leva under. De blev, under viss tid via den manliga lagstiftningen, tvingade in i äktenskap med män (lagligt äktenskapstvång, kvinnan var omyndig och hade därför en man som sin förmyndare, först hennes far och därefter hennes make) och kvinnor gavs inga eller mycket få möjligheter, att kunna försörja sig själva och sina barn i samhället, då maktens män hade förbjudit kvinnor att yrkesarbeta och studera. På så sätt, tvingades kvinnor även in i det sexuella umgänget med män och utan preventivmedel som t.ex p-piller och kondom, med abortförbud, i kombination med att våldtäkt var lagligt inom äktenskapet förstår vi alla, att kvinnor inte gavs några som helst möjligheter att styra sina egna liv, sin egen reproduktion eller sin egen sexualitet.

Människans sexuella historia och synen på Kvinnans sexualitet, som har skapats av främst män i samhället, har förstås uppmärksammats och ifrågasatts av en rad kvinnliga feminister och forskare:

”I artikeln ”The myth of the Vaginal Orgasm” menade Koedt att männen hittat på den vaginala orgasmen och det penetrerande samlaget (intercourse) för att det var den sexuella praktik som tillfredställde dem bäst. Männen hade av rädsla för att bli sexuellt överflödiga undertryckt klitoris som kvinnans sexuella center. Koedt ifrågasatte inte synen på sexualitet som frigörande, men menade att den klitorala orgasmen indikerade att heterosexualiteten inte var kvinnans enda val.”

”Penetreringens syfte, det vill säga bakgrunden till den sociala funktion det har idag, handlar om reproduktion. Utan reproduktivt innehåll är, enligt Atkinson, det penetrerande samlaget en institution som vidmakthålles på en mängd sätt, exempelvis genom äktenskapsarrangemanget. Konstruktionen av den vaginala orgasmen som norm, fortsätter hon, blev nödvändig när äktenskapet hotades av upplösning i början av 1900-talet.”

”Rich listar en mängd av de metoder varigenom kvinnors sexualitet konstrueras heterosexuellt – eller för att kvinnor ska bli tillgängliga för män. Sättet att organisera sexualiteten är slutligen ett sätt att organisera och fördela makt. Metoderna att organisera männens makt heterosexuellt inbegriber exempelvis ”att förneka kvinnor vår egen sexualitet, att tvinga den manliga sexualiteten på kvinnor, att bestämma över eller utnyttja kvinnors arbetskraft för att kunna kontrollera vår produktion, att hålla kvinnor instängda och begränsa vår rörelsefrihet, att använda kvinnor som objekt i transaktioner mellan män, att förlama kvinnors kreativitet, att begränsa kvinnors självförverkligande till äktenskap och barnafödande; att utplåna kvinnors tradition och att hindra kvinnor från att få inblick i stora delar av samhällets kunskap och kulturella insikter”.”

Ti-Grace Atkinsson hävdar i ”The Instituion of Sexual Intercourse”, att det penetrerande samlaget är en institution, skapad av män för att bevara mansdominansen och menar att, när äktenskapet under början av 1900-talet hotades av upplösning, så konstruerade män den vaginala orgasmen, i syfte att kunna behålla mannens överordning över Kvinnan (under början av 1900-talet växte sig kvinnorörelsen stark och männens dåtida makt över kvinnor var därmed allvarligt hotad). Strax därefter, konstruerades det manliga ”hemmafru-idealet”, som kom att dominera samhället under 1940-1960-talen.

Sheila Jeffreys menar, att den manliga synen och den manliga forskningen om kvinnlig sexualitet, har bedrivits främst i syfte att kontrollera kvinnor. I takt med att kvinnors självständighet ökade, definierades den Kvinna som inte kände sexuell lust till mannen och/eller som inte fick orgasm, enbart av penetrerande samlag med män, som ”frigid” och ”onormal”.

Om”frigiditet” hos kvinnor, definieras som oförmåga till orgasm under samlag med män, är det kanske inte märkligt att antalet ”frigida” och ”onormala” kvinnor uppfattades, och fortfarande i modern tid, uppfattas som stort. I den meningen kan kvinnors påstådda ”frigiditet” sägas ha varit en manlig konstruktion, i syfte att styra Kvinnans sexualitet mot vad en del av dåtida och nutida sexologer uppfattade som den enda ”normala” sexualiteten, dvs heterosexuella, penetrerande samlag med båda parters orgasm, helst samtidig orgasm.

I nästa inlägg skriver jag mer om den dåtida manliga synen på kvinnlig ”frigiditet” eller kvinnors ”köns-kyla” i det sexuella umgänget med män, som män valde att kalla det.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Modetrend 2014?

Det är alltid lika kul att höra antifeministiska kvinnor och män tala om ”kvinnligt” respektive ”manligt”, som de har uppfattat det hela. De tror – på fullaste allvar – att attribut som tex klänning, kjol, smink etc är något ”biologiskt kvinnligt”, dvs att kvinnor men inte män, pga sin biologi skulle ”välja” att klä sig i klänning, kjol eller högklackat.

http://www.dn.se/kultur-noje/darfor-slutade-man-ha-hogklackat/

”Högklackade skor kom till Europa som en machosymbol på 1500-talet. Under en vinglig historia fram till i dag har de helt förlorat sitt  militära ursprung, men det finns inga skäl att tro att de inte sitter på  män igen i framtiden, säger en expert.”

”Soldater i det persiska kavalleriet, världens största på den tiden enligt BBC, bar klackar på sina ridskor så att de lättare kunde stå i stigbyglarna och skjuta sina pilar stadigare.”

”Västeuropa, som på 1600-talet närde en djup fascination för ”Orienten”, förknippade så de höga klackarna med virilitet och maskulinitet.”

”Men under mitten av 1800-talet hade fotografi börjat utvecklas och som så ofta med tekniskt utveckling var pornografin en viktig drivkraft. De höga klackarna syntes nu återigen på annars helt nakna kvinnor.”

Skådespelerskan Kim Basinger har väckt uppmärksamhet med en ”manlig” outfit:

Har Kim Basinger skapat en ny modetrend för kvinnor nu? Den här stilen skulle passa mig. 

Jag vet inte riktigt om jag har lust att bära sådana där machosymboler, tex högklackade skor, längre? Det är nog lite för maskulint för mig, känner jag. En kan ju uppfattas som ”manhaftig”?

Ni måste hålla med om att män i högklackat, är jäkligt sexiga?;)

Mer från de sexiga grabbarna i Kazaky här.