Många män verkar ha svårt för att be kvinnor om förlåtelse

Kvinnor är i regel mycket bra på att be män om förlåtelse, till och med när kvinnor inte har något att be män om förlåtelse för. Dessvärre upplever jag att många män har väldigt svårt för att be kvinnor om förlåtelse, när män har betett sig illa mot kvinnor.

– ”Förlåt mig, jag betedde mig som en idiot mot dig.”

Dessa ord, verkar många män ha mycket svårt att ta i sin mun när det är på sin plats för dem, att be kvinnor om ursäkt. Vi ser detta beteende ganska tidigt hos pojkar.

Kanske har detta att göra med över- och underordningen mellan kvinnor och män? Att be någon om förlåtelse, innebär ju att en underordnar sig, tar ansvar för sina dåliga handlingar mot andra människor och erkänner att en är ”sämre” människa. En erkänner, att en kanske har varit dum, elak, löjlig, barnslig, illojal, avundsjuk, bitter och/eller har och förminskat och förringat andra människor. Män som ser sig som överordnade kvinnor, har ofta svårt för att erkänna att de är ”sämre” än kvinnor och därmed kan de inte heller förmå sig själva till att be kvinnor om förlåtelse, eftersom det per automatik ifrågasätter mäns vanföreställningar om sig själva som ”bättre” och ”överlägsna” kvinnor.

En man underordnar sig ogärna en kvinna, medan en kvinna ofta underordnar sig en man per automatik, utan att hon själv ens inser det. Underordnade kvinnor, kräver ofta av andra kvinnor att underordna sig män på samma sätt som de själva gör.

När män har betett sig illa mot kvinnor, vilket är väldigt vanligt, har de ofta svårt för att be kvinnor om förlåtelse och istället försöker de ”lägga locket på” genom att vägra att prata om sina beteendestörningar. Ofta skiftar de fokus och skyller på kvinnan som de har utsatt – det blir viktigt för dem att istället framställa kvinnan som den ”dåliga”, den som ”överdriver”, är ”överkänslig”, ”inbillar sig” eller till och med, som den som ”ljuger”. Alternativt utmålar sig de här männen som offer för kvinnorna som de har utsatt så att det istället slutar med att kvinnorna ber männen om förlåtelse. Ett bra exempel på detta är män som är otrogna men som framställer sig själva som offer för antingen älskarinnan eller den kvinnliga partnern. Underordnade och bedragna kvinnor, hamnar på så sätt nästan alltid i en sits där de till slut ber sin otrogne manlige partner om förlåtelse, för mannens otrohet och svek mot dem.

Det verkar vara vanligt att kvinnor skall vara de som främst måste ”glömma, förlåta och gå vidare” när män har betett sig illa mot dem. Kvinnor skall inte ”älta” vad män har gjort mot dem eller ställa män (för hårt) mot väggen och definitivt inte kräva av män, att be kvinnor om förlåtelse. Vi har ju alla hört det?

– ”Nämen, nu stryker vi ett streck över det här och går vidare.”

En människa som har blivit orättvist och/eller dåligt behandlad av en annan, är dock i behov av att reda ut saker och ting, få en förklaring till den andra människans dåliga beteende och att personen i fråga tar ansvar för sina handlingar, visar ånger över dem samt ber om förlåtelse. På så sätt vill den som har blivit utsatt, bl.a försäkra sig om att handlingarna mot hen inte upprepas, att ”förövaren” har insett sina fel och brister samt insett den skada/orättvisa/dåliga behandling som han har utsatt sitt offer för och att han tar sitt ansvar för det. Om locket bara läggs på och saker och ting förblir outredda för den utsatte/a, kommer bl.a bitterhet och ilska förr eller senare att bubbla upp och orsaka problem. Här ligger det förstås alltid ett intresse hos den som har betett sig illa mot andra, att begrava det hela. Den som har betett sig illa mot andra, vill ogärna tala om det, inte ”älta” det  hela eller bli ”ställd mot väggen” eftersom det tvingar förövaren till självinsikt samt att ta ansvar för sina dåliga handlingar.

Underordnade kvinnor, kräver nästan alltid av andra utsatta kvinnor att ”lägga locket på”, att inte ”älta”, att inte ställa män ”för hårt” mot väggen samt att absolut inte kräva av män, att de skall be om förlåtelse. Underordnade kvinnor, är däremot snabba med att kräva av andra kvinnor att be män om ursäkt, till och med när kvinnor inte har gjort sig skyldiga till något.

Kvinnor förväntas ofta förlåta män, utan att män ens har bett dem om förlåtelse. En kan fråga sig, hur det ens är möjligt att förlåta någon som inte har bett om förlåtelse? 

 

 

 

13 tankar om “Många män verkar ha svårt för att be kvinnor om förlåtelse

  1. Du det här var fan så bra! Detta ska jag komma ihåg och ta till mig och aktivt tänka på! Tack tack tack!

    • Annelie: Varsågod! Det var så lite. 🙂 Alla borde tänka på det här mer aktivt. Jag ser ofta kvinnor som förlåter män för i princip ALLT, medan de inte förlåter andra kvinnor för NÅT. Män kommer undan med väldigt mycket och det gör de redan som barn.

  2. Känner så väl igen det här. Dessutom är det så frustrerande det du skriver om att en aldrig får någon förklaring eller upprättelse utan att det slutar med att en känner sig skyldig själv till att mannen har betett sig illa. Så kränkande och förminskande. Men det är väl det som är meningen…

    • Calle: Även om en själv inte känner sig skyldig till vad mannen har utsatt en för, finns det gott om kvinnor och män som väljer att befria mannen från hans ansvar och skuld och peka på den utsatta/offret som boven i dramat.

      Mannen uppmanas sällan till att ”bara släppa det”. Mannen är hämndlysten, mannen kan ägna ÅRATAL åt att ”reda ut” oförrätter som han anser sig ha blivit utsatt för av kvinnor. Mannen är dessutom extremt lättkränkt. Han tål inte ens att kvinnor säger emot honom eller att kvinnor har rätt. 😉

      När mannen har ställt till med något, förväntar han sig dock att kvinnor skall glömma, förlåta, gå vidare och sluta ”älta”. Han vet att han har gjort fel men det tar såååå emot för många män (till och med små pojkar), att be kvinnor (och flickor) om förlåtelse.

  3. Genom det här beteendet går män miste om självinsikt och de lever i en fantasivärld om hur relationer fungerar. Hörde nyligen en man tala om hur över- och underordnande är något bra och eftersträvansvärt eftersom det har fungerat historiskt… Ha! Det har fungerat för män kanske medan kvinnorna har offrat sig själva för att upprätthålla männens fantasivärld. Eftersom verkligheten alltid segrar till slut så har äntligen kvinnor fått nog och vill inte vara med och upprätthålla såna fantasier längre.

    Blev på ett sätt glad av att läsa en artikel av sexisten Roosh V som heter ”Western men are becoming evolutionary dead-ends”; det visar på att verkligheten håller på att segra genom att ”den traditionella kvinnan” – eller kvinnor som vill upprätthålla deras fantasivärld – blir alltmer sällsynt. Jag myser över desperationen som han uttrycker i artikeln!

    • Kiani: Du har så rätt! Män lever i sin egen lilla homosociala värld och förutsätter att allt som passar dem själva, passar kvinnor lika bra. På så sätt ”glömmer” de också gärna bort att kvinnor, historiskt sett, aldrig har haft möjlighet att göra sina egna val. Grottmannen, som anser sig ha tolkningsföreträde och bestämmanderätt över kvinnor, existerar tyvärr fortfarande år 2015, tro´t eller ej.

      Grottmännen tycker sig kunna och ha rätt, att enväldigt bestämma angående kvinnors aborträtt, kvinnors sexualitet, vad kvinnor skall jobba med och hur kvinnor skall leva och bo samt inte minst – hur kvinnor skall se ut. De tycker ofta att kvinnor inte ens behöver tillfrågas om frågor som bara angår kvinnor och inte män.

      Jag tror som du, Kiani – verkligheten har börjat hinna ifatt männen. De ter sig allt mer desperata.

      Har inte läst artikeln som du nämner men nu skall jag leta reda på den och skratta elakt och högmodigt åt mans-fantasierna. 🙂

  4. Hmmm… Någon gång tänkt på det där, ”män är så direkta, kvinnor är så försiktiga med att säga sin åsikt”? Det har ett visst moment av sanning i sig. Kvinnor försöker i större grad att ”göra alla till lags”. Kvinnor har lärt sig, i långt större grad, att vara försiktiga, inte stöta någon, vara snälla, goda. Män ”säger saker rätt ut”. Män har lärt sig att skita i allt och alla och bara säga rätt ut vad dom tänker/tycker.

    Bara en tanke…

    • Andreas: Kvinnor uppfostras på ett helt annat sätt än män. Flickor umgås i regel bara med flickor och pojkar med pojkar i barndomen. Flickor och kvinnor umgås inte med varandra på samma sätt som män och pojkar. Vi kvinnor uppfostras till att respektera varandras gränser, både fysiskt och verbalt och vi har därför svårt att liksom ”freda oss” när vi umgås med vår totala motsats, dvs burdusa, dominanta, gränslösa, frispråkiga, högröstade män som inte har lärt sig att respektera och ta hänsyn till andra människor (främst kvinnor och flickor).

Lämna ett svar till NoBoyToy Avbryt svar